Wilgot har kommit in i 2 olika perioder. Vill inte sova och vill slå mammaperioden. Ja ni kan nog ana hur roligt vi har här hemma. Det ska inte sovas middag för att sedan bli trött och grinig. Här om dagen så somnade ongen 01.00 på natten och då hade vi försökt få han och sova i 7 timmar. Jag blir knäpp på riktigt. Från att ha en unge som lägger sig utan ett knyst till ett barn som slänger ut alla sängkläder och nappar så fort han hamnar i sängen och bara skriker. Jag hoppas att detta bara är just nu, att det går över väldigt väldigt snart.
Detta med att slåss är ännu värre, jag avskyr det och jag så frustrerad och ledsen över att han gör så. Han lär sig mycket från förskolan men detta kunde väl han ha skippat? Han tycker det är riktigt roligt också, han lyssnar inte och slår ofta mer efter tillsägelse. Jag vet inte hur jag ska få bort detta beteende men bort måste det. Han förstår inte att han gör fel, för honom är det lek. Har försökt det mesta när det gäller att säga till honom. Har börjat med att sätta honom framför byrån när han gjort fel och där får han sitta tills jag säger att det är okej att komma och säga förlåt. Men det är bara om han verkligen verkligen inte lyssnar. När jag gör detta så förstår han att han gjort fel. Kankse kopplar han en vacker dag och börjar lyssna med en gång istället.
Jag hatar att vara elak, för det är precis vad jag är när jag sätter honom där. Världens sämsta mamma känner jag mig som då.
Tur att de fina stunderna väger över de mindre fina.
Mammas fina underbara onge som älskar att pussas och kramas. Älskar dig min prins ♥
Jag kan bara säga – härda ut det går över!
Usch, det är så himla svårt.
Går det att avleda honom med något annat när han slåss?
Undvik att säga "nej" och negativa ord som bara gör att de blir defensiva.
Prova att säga "Mamma tycker inte om när du slåss, det gör ont. I vår familj så slår vi inte varandra" och avled med något annat?
Soverierna har jag inga bra tips med, vår lilla har aldrig varit någon supersovare…
Har det precis lika här och känner mig som en usel mamma. Säg till om du kommer på en lösning…
usch, de där momentet kommer jag lida av om/när min unge får ett sånt beteende. Att behövca va hård och elak mot sitt barn vill nog ingen mamma :/
Kanske ni kan prova en större säng? Så ni kan ligga och läsa bredvid eller något? :)
sover han i spjälsäng fortfarande? för vissa är det problemet när de blir lite äldre. det där med att slåss är ju så svårt, jag blir förbannad efter några smällar så det blir en time-out för att jag ska kunna lugna ner mig och inte skrika som en annan idiot på henne, fast då brukar hon inte slåss efteråt åtminstone
Känn dig inte som en dålig mamma för att du har en "skäms-plats" för det har jag till mina barn också!
Dom får stå i vår lilla hall tills jag kommer till dom och då ska en ursäkt vara på sin plats – den förstfödde står i 4 minuter – och minstingen står i 3 minuter, just för att dom är 3 och 4 år.
Jag har fått berättat för mig på sjukhuset att detta är en bra metod. För jag har haft det lite tufft med den förstfödde som gjort tvärtemot det jag sagt en längre tid.. men nu börjar det ge sig!
Stå på dig, för då vet han snart att det inte är okej!
Jag tycker inte du ska känna dig elak (fast jag fattar att man gör det när det gäller ens egna barn såklart)Vi gör likadant med sonen här hemma och har gjort sedan han var i samma ålder som Wilgot är i nu ungefär. Jag tror att så små barn måste få förklarat vad ett nej innebär på ett mer konkret sätt än bara ett nej, som du säger när en tillsägelse inte hjälper. Så länge man pratar om vad som gick fel efteråt och blir samt igen så tycker jag det är en tätt bra "metod"
Men åh vilka underbara bilder!
Ush! Va svårt. Wilda har börjat skrika NEJ när vi säger till henne. Samtidigt har hon ett leende på läpparna. Jäkla busungar.. Vad gör man liksom??
Jag förstår hur jobbigt det kan vara när de slåss, min kille gör det ibland och jag måste verkligen säga till på skarpen, nästintill skrika! :( Jag läste i Vi föräldrar, tror jag det var, ett stycke om trots.. att ett barn i 2års åldern tar ingen skada om man säger till på riktigt, när dom väl börjar grina har de förstått att de gjort fel! Man hjälper dom genom att säga till så dom grinar, annars kan det bli riktigt jobbigt senare.. Så du behöver inte känna dig som en dålig mamma (även fast man får sjukt dåligt samvete ändå ), för du gör inget fel, du bara hjälper din son att sluta. :)
Hoppas det slutar snart, det gäller att vara bestämd bara! Kram :)