Idag hade Wilgot avslutning på förskolan. Under sångstunden som barnen hade för alla föräldrar stod Wilgot längst fram i mitten och petade näsan nonstop i 15 minuter. Det är min unge det där, japp. Det är inte så att man vill ropa mitt i sången – Hörru Wilgot, hittaru något elluuur? Nej nej, han fick glatt peta. Mitt lilla charmtroll. När vi kom hem började han blöda näsblod och då konstaterade han att han inte skulle peta i näsan något mer.
Så blodet blev vår räddare.
Det roligaste är att han är så fruktansvärt rädd för smuts så jag förstår inte varför han rotar i det smutsigaste stället av dom alla. Han är den som skriker när han ser ett hårstrå eller märker att han har tåludd. Tokiga älskade lilla Wilgot ♥
Vilka snygga chinos! Är det theBRAND?
Haha Thristan är EXAKT likadan! Han hatar att bli smutsig men ändå så står han där och gräver i nästan hela tiden! Vilka idéer de har de där småttingarna!! Haha. Kramar!
Härlig blogg ! :)
gulleplutt! =)
Haha vad barn är härliga! Min bus har med hittat näsan.. så äckligt ju! Isch! Kram
Hej hej :)
Jag tänkte bara fråga hur du gör så det blir svartvit i bakgrunden & sedan färg på söta Wilgot? :)
Ha det bäst kram
haha gud vad roligt=) Dom är så söta de små liven när de sjunger, man blir alldels varm i hjärtat=)
haha vad sött! :)
Haha, barn är så härliga! Va roliga saker de får för sig ibland :)
haha gullunge!
Tsssi sicken syn för mamma, hehe. Men ihh för näsblod,
Så fin bild och snygg Wilgot outfit =D
Haha, nej vad han är härlig! :D