Det är kämpigt att få ihop familjeliv, jobb och träning. Men att dessutom få ihop det när man kämpar sig igenom depression är inte lätt. Vissa dagar tar orken helt slut. Idag är en sån dag. Ögonen gick i kors redan vid 17 och allt jag ville göra var att gå och sova. Ungarna bråkade, maten tog tid och tålamodet slut. Då kommer det där kaoset inombords där jag får kämpa med att hålla humöret uppe. Jag kan inte lägga mig i sängen med täcket över huvudet. Jag måste orka och det tar mkt på mig, tyvärr.
Tur att detta är en planerad vilodag så jag slipper det dåliga samvetet att träningen gick till spillo. Räcker med att känna sig som världens sämsta mamma och flickvän.
Dessa dagar är numer få. Men när dom väl kommer blir det kämpigt på ett helt annat sätt. Brukar visa sig vid sömnbrist och för lite egentid och för mycket måsten. Så ikväll tänker jag lägga mig i sängen utan att göra alla måsten. Hade tänkt att sätta mig vid datorn bland annat men nej, inte idag heller.
Imorgon tänker jag spendera lite egentid med min älskade S och det ska vi göra på gymmet. Vi har inte vart barnfria på månader och jag tror verkligen att tiden på gymmet imorgon kommer göra skillna❤️
Godnatt!
