Det blev ingen bra dag idag heller. Attans :( Ännu en dag fylld med tankar om att man inte räcker till, att man är världens sämsta och önskan om att dagen ska nå sitt slut. Less, det är förnamnet. Otillräcklig är mellannamnet. VÄRLDENS SÄMSTA är efternamnet.
Jag måste komma på ett sätt att få ihop vardagen. Detta går inte. Det kan inte bli kaos så fort Lo bestämmer sig för att ha skriktimmar medan Wilgot är vaken. Jag HATAR denna känsla om att inte räcka till. Jag kommer nog aldrig vänja mig med den. Det gör ju så ont i mammahjärtat. Kan man ens vänja sig? Jag är så fruktansvärt less på att behöva brottas med alla dessa nya känslor som tillkommer med andra barnet. Ibland känner jag mig riktigt riktigt ensam. När kommer dagen ”det blir bättre”?! Åh vad jag längtar efter den!
Idag har hon skrikit HELA dagen förutom när hon slumrade till innan vi gick och hämtade Wilgot på förskolan. Det innebär att jag haft en skrikande Loppa sen vi vaknade imorse, bara det är jobbigt. Det ekar liksom skrik i skallen fortfarande. JA DET ÄR JOBBIGT med barn ibland. Att höra detta hjärtskärande skrik samtidigt som storebror gör allt för att få mig arg är så himla frustrerande. VARFÖR gör han så? Jag blir knäpp. Att hålla tålamodet uppe med 4 timmars sömn, en skrikande dotter och en trotsig 2åring är inte lätt. Speciellt inte när ALLT går fel HELA tiden. Men jag lyckades, det är huvudsaken. Jag längtar så otroligt mkt efter den dagen Lo inte skriker så fort man lägger ifrån sig henne.
Nu vill jag bara att pappa S ska komma hem <3 Åh vad less jag är på hans arbetstider! När han jobbar, vilket är 5 dagar i veckan så är jag ensam från morgon till kväll. Dumma dumma arbetstider! Vi vill ha pappa hemma hela tiden ju :( Avlastning gör allt så mkt bättre. Barnen är gladare och likaså mamma. Vardagen blir helt plötsligt lätt?
Nu sover båda barnen och jag ska äntligen få lite egentid, lite lugn och ro. Ska gå igenom denna kaos dag, bearbeta och lämna den bakom mig. Imorgon SKA bli en bra dag, så är det bara. Även om Wilgot är ledig från förskolan imorgon så SKA DEN BLI BRA! Hör du det där uppe?!
Berätta gärna hur ni gör för att få vardagen som flerbarnsföräldrar att gå ihop. Hur tacklar ni alla känslor? Hur gör ni? Hur orkar ni? Berätta!
Eller ni kanske har sådär ”rosa fluff fluff” var eviga dag som gör att ni inte behöver genomlida dagar som denna.
Vi fick en mysig stund innan läggdags iaf <3
Stor bravur till dig som ens klarar en vardags med två små, jag hinner knappt borta håret och jag har bara en!!
Lova skrek som en stucken gris de första 3 mån. Hon fick sitta i selen medan ja lekte med milo på golvet o skerk hon då oxå satte ja på musik och hoppdansade som gjorde henne nöjd i magen å då fick milo dansa med. Det var jobbigt i början och.man ville bara ta.en dg i taget men med tiden blir det bättre. Nu leker mina med varandra jättebra lika mkt som de bråkar haha. Du är en bra mamma. Du klarar dig :-)
Min sambo är hemma väldigt mycket då han jobbar natt så på dagtid är det oftast lugnt. Dock sover ju han alltid på kvällarna när han ska jobba och då blir det jämt kaos, man ska amma, borsta tänderna, byta blöja, läsa sago och natta båda barnen samtidigt typ. Det går aldrig smidigt och mitt tålamod är slut då på kvällen så förstår hur du känner!
Hoppas Los mage blir bättre och storebror slutar testa gränserna.
Kramar
Sv: Ja just det ja, tänkte inte alls på din rygg där :/
Jag vet precis hur du känner dig! Är lika gammal som dig och har en Aaron som fyller tre i april nästa år samt Noora som är snart 8 månader. För mig var det också kämpigt i början. Jag var helt förtvivlad vissa dagar. Det slutade med att jag slutade amma dottern efter bara några dagar. Efter det lättade allt. Hon var inte alls lika beroende av mig. Även om man bär mycket på dom när dom är små så kunde hon hålla sig mätt längre stunder. Jag fick mer tid till storebror (som dessutom blev blöj fri i samma veva och behövde hjälp på pottan). nu säger inte jag att det kanske är den rätta lösningen, det är ju super bra att amma! men för mig är det de bästa jag har gjort. våran vardag funkar bra efter det. även om vissa dagar är kämpigare än andra. Du och jag verkar vara bra lika och jag tycker du är super stark! Du klarar detta. Galant!
Jisses…
Kan tro att den känslan finns hos många flerbarnsföräldrar…Jag vet ju bara hur det är med en! ; )
Men vännen?Du är BÄSTA mamman de kan ha!
Även om det känns jäkligt tungt ibland…
massa styrkekramar
Tycker du ska testa bärsjal, då går den lilla den närhet hon behöver och du har händerna fria
Kan inte låta bli att skratta när jag läser detta då jag har det EXAKT likadant!
Vår älsta gör allt för att göra mitt liv till ett helvete känns det som ;) men jag vet ju att han vill ha min fulla uppmärksamhet egentligen… Tackar han där uppe att Ella är så snäll o sägervarken bu lr bä så ärså jäkla tacksam över det!
Just nu är Anton hemma i dryga 2 v på jullov med så du kantänka digvilka dagar vi har det här hemma… Vi klättrar påväggarna o försöker hitta på något att göra varje dagför att det inte ska bli kaos… Att han dessutom e inne en nej o inte period just nu gör ju inte lättare men det verkar du veta hur det e med en 2 åring ;) har tyvärr inga tips tilldig utan jag gör alltför att hittapå sakersom får mina dagar attgå… Att baka när lillan sover är ett favvo tips justnu dock. Chkladbollar o pepparkakor går fint!
Styrkekram skickad!
åh låter riktigt tufft!
använder du sele till lilltösen? tänkte så du får händerna fria och mindre ont när du måste bära så mycket :)
Nu har jag tvillingar o inte bar i olika åldrar men jag känner igen mig i dina känslor du har nu. Fram till tjejerna va ca 9 månader gick jag med ständig ångest att jag ALDRIG räckte till. Ja va ledsen nästa varje kväll o kände att jag svek mina barn. MEN nu när dom e snart 1,5 år så ser jag bara att det var nyttigt för både barnen och mig. Tjejrna har lärt sig att man måste dela på mamma. Båda vill ha lika mycke men det går inte. Det bara är så, vi är ju inte mer människor! Vi försöker dela på dom iblnad o ge dom lite extra tid men för det mesta så är vi alltid tillsammans och det funkar bättre o bättre. Självklart har jag pissiga dagar o skulle vilja dela mej själv på mitten. Lo är ju inte gammal o det kommer va jobbigt för dej i några månader men tänk att DET KAN BARA BLI BÄTTRE! Har hon kolik eller kanske bara hungrig? Har fått för mej att du ammar men hon kanske inte blir mätt? Lova mej att tänka flera gånger om dagen att det blir bara bättre o lättare! Kram o gott nytt år!
Puh, skickar över massa massa kramar och hoppas på att denna dag blir den bästa hittills <3
Låter som du haft en jobbig dag. Hoppas du fått sova gott och att dagen blir mycket bättre. Jag vet att jag tyckte det var skönt att ta en promenad med Milton när han hade skrik-dagar. Bara gå och gå-vilken underbar tystnad=)
Kram på dig
aha ja då förstår jag :)
vilken förskola går Wilgot på ? :)
Usch,jobbiga dagar :(
Jag kan inte ge tips, det är så stor skillnad i ålder på mina barn och jag har oftast hjälp av maken då vi har samma arbetstider.
Jag hoppas det ordnar upp sig och att du får mer ork.
Och du, DU är alltid den bästa mamman för dina barn och jag slår vad om att du gör ett riktigt superjobb, tvivla inte på det!
KRAM
Jag har inga tips direkt, har inga barn själv. Men, jag vill tacka dig för din ärlighet. Det är inte ofta man läser någon som skriver om det som är jobbigt i vardagen med barn. Du är fantastisk, en pärla! Tack för din ärlighet!
gud vad jobbigt :( skickar strykekramar! kramis
sv: ja, Ajdin är verkligen guldvärd, han är inte alls krävande.. men jag har märkt att han kan vara lite svartis när jag håller på med andra bebisar/barn.. så han kanske förändras sen när lillebror kommer och vi ägnar honom lite mer tid än vad Ajdin brukar kräva för sig. Jag får iallafall hålla tummarna och hoppas på det bästa :)
Hur sover W om nätterna? Sover han som innan Lo kom eller har hans sovrutin förändrats?
Och du, vad är det för typsnitt på texten som du har på bilden? Riktigt fin!
Vår son blev storebror i maj (han är född 09 i sept.) De två första månaderna var riktigt tunga, inte för att lillasyster skrek utan för att han helt enkelt tog ut sin frustration på hunden och mig, förstår helt ärligt inte att vår fina hund inte har dött av den stress hon utsattes för, jag hann aldrig med när han bestämde sig för att vara bråkig med henne, för de kom ALLTID när jag amma.
tänk på att wilgot har haft mamma och pappa för sig själv i över två år och lagom till den här otroligt roliga " tvåårstrotsen" får han en lillasyster. Han kommer sluta, han behöver bara tid att vänja sig att han delar uppmärksamheten med någon. Men ett tips är att va ute! De flesta barnen gillar ju de, kanske svårt om Lo skriker, men hon kanske också uppskattar att va ute,.
Har hon magknip så pratade en bekant till mig om en lavemangpip? Tror jag, de var tydligen guds gåva för deras dotter :)
Hoppas de löser sig och du gör ett superjobb! Alla barn är bråkiga ibland, man är inte dålig för det!
Jag förstår precis hur du känner ! Min lilla har oftast sin skrik period är storebror gått i säng men de är både och för de innebär att vissa dagar har man noll egen tid. När storebror somnat har man en skrikig liten tills man går i säng och är dp helt utmattad… Storebror hinner göra allt han inte får när lillasyster är vaken och ja inte har all uppmärksamhet på honom… Har inga direkta tips, ville bara säga att jag vet hr du känner ! Hopas verkligen Lo slutar med sna skrikpeioder snart. Jag har precis slutat med mjölkprotein och hoppas på lugnare kvällar framöver :)
Hjälp. Jag bad om hjälp. Mamma/svärmor kom och hjälpte mig de där sista timmarna med kvällsmat/nattning de dagar som var värst. Men jag fixade det inte, skrik och sömnlöshet gick bra men känslan av att inte räcka till och att vara en dålig mamma ( åt Liam) fixade jag inte så jag bad om tid hos mödravårdens psykolog och det hjälpte :) Nu känns det mkt bättre och jag är bättre på att hantera att Liam hittar på hyss när jag ammar. Det blir lättare när Lo är lite större och är nöjd så länge hon får vara med och titta :)
Två andra tips: Saga fick otrolig magknip av choklad och pepparkakor. :)
Skickar dig en styrkekram!
Sv: Jag förstår, det är på två olika vis.. Men du, du fixar det. Du kommer komma på nått som passar er!
Jag är superimpad av dej som får det att gå ihop VISSA dagar, kan inte tänka mej hur det skulle vara att ha Savannahs 2-årstrots SAMTIDIGT som en liten bebis vill vara klistermärke liksom. Med bara ett barn hemma har jag ju tyvärr inga tips att ge :( Men jag tror starkt på att en dag sitter man där superlycklig med två harmoniska barn och undrar vad man tyckte var så jobbigt, den dagen kommer Denise!
SV: Självklart är jag med och tävlar.
Kram Sanna
SV: Japp, hehe.
Kram Sanna
Imorgon blir en bra dag ska du se!! :) Håller tummarna på det..!!
Kan känna igen mig i det du känner nu med första barnet och allting är nytt. Det är så hysteriskt jobbigt när dottern skriker och skriker och skriker och varken blöjbyte, tutte eller närhet hjälper.
Vår dotter skriker främst på natten och jag känner mig som en riktigt dålig mamma när jag verkligen inte orkar trösta henne. Nu låter jag ju henne inte bara ligga och skrika, hon har en pappa också som är guld värd på natten. Men när hon skriker som värst så vill jag bara sätta i ett par öronproppar och dra täcket över huvudet. Det går så klart inte, hon är en liten liten människa som behöver sina föräldrar.
jag tänker nästan varje natt att det här med att barn var sjukt mycket jobbigare än vad jag hade trott, vad fasen har jag gett mig in på? Men när man räknar timmarna så är det 2-4 timmar per dygn som faktiskt är jobbiga, resten är hon hur go och härlig som helst och då flödar kärleken över! Vill bara hålla om henne hela tiden, vilket inte går för jag är så varm så lilla flickan blir helt svettig ^^
Nej dagarna som tvåbarnsmamma är verkligen ingen lek.. Har de precis lika här hemma mellan varven och man känner sig så splittrad..
Jag jobbar hela tiden efter att få in rutiner på den lilla så han och storebror synkar med varandra.. De låter så mycket enklare än vad de är tyvärr.. Men jag är en bra bit på väg´:-)
Jag har tyvärr inget super tips, men kämpa på!!!
Kram
Oh om jag hade bra tips… men vår andra ligger fortfarande i magen och gör inte så mycket väsen av sig än om lite krämpor och humör för mamman men det är överkomligt. Dock hoppas jag att du får massa bra tips här som jag kan låna. Så länge kämpa på. Här kommer massor med styrkekramar!
Usch, jag förstår att du blir frustrerad och känner dig maktlös. Förmodligen precis samma känsla har väl Wilgot och känner att han måste få uppmärksamhet på ett eller annat sätt (även om jag är säker på att du inte glömmer bort honom).
Jag lär nog ha precis samma problem om någon/några månader, då hoppas jag att du har fått in rutin på det här och kan berätta precis hur jag ska göra.
Hur är hon om du bär henne i sele? Funkar det mot skriken?
Känslorna är sjukt jobbiga men det är nog tyvärr bara att stå ut, jag har kört mycket med att be barnen om hjälp som om jag inte kunde utan dom. Du kan ju säga "Snälla kan du hjälpa mamma att byta på Lo, det är ju så svårt annars" sen ger du mycket beröm när ni är klara och tackar för hjälpen och säger att du aldrig klarat det utan världens bästa storebror som hjälp. Det har fungerat bra här hemma, mycket bärsele har fungerat här med då får liten vara nära samtidigt som man har händerna lediga till "stor". Sånna där småsaker får vardagen att gå ihop och fungera, stressa inte heller. Ju mer du stressar desto värre blir det (jag vet att det är svårt att ta det lungt men så är det) och vissa dagar är det totalkoas utan att något hjälper och då får man få ett vansinnesutbrott om man behöver det. Det är okej att känna att man inte räcker till även att man egentligen gör det <3 kramar om
Hej! Ser att du har samma problem som jag har med ungarna hemma, så du är inte ensam vill jag lova. Min dag har också varit otroligt jobbig med skrikbebis och trotsig 21 mån kille. Men min tips är att ta minifom dropparna tillsammans med semper. Jag tar 15 droppar ist för 10 och nu så har det verkligen lugnat ner sig med lilla som tur är men det är fortfarande inte bra dock.
Kämpa på och du ska veta att du alltid gör så gott du kan fast än att man inte tror det!
kram
Känner igen mig! Sonen blev storebror vid två år och fyra månaders ålder och då valde vi också att låta honom sluta på förskolan. Han är med andra ord hemma med oss varje dag. Ingen av barnen sover heller hela nätter, och maken jobbar nattetid vilket innebär att han sover på dagen. Storebror trotsar direkt lillasyster behöver uppmärksamhet och ibland känns det onekligen som om man bara gormar och skäller på honom.
De dagar som fungerar bäst är när man kan ge honom lite extra tid, exempelvis när lillasyster sover middag. Då ritar vi, leker, eller spelar spel osv. Ibland vill han att vi ska läsa/spela spel när lillasyster är vaken, och så avbryter hon och så blir allt fel. Man får nog bara vänta ut det, och försöka förstå att det inte är så lätt att dela med sig av sin mamma/pappa!
Jag tror att storebror inte förstår och vill också få lite uppmärksamhet från mamma.
Ja, det är inte lätt att vara flerbarnsmamma. Man känner nästan ständigt att man inte räcker till. Men det blir bättre, jag lovar!
KRAM
Jag har är ju inte flerbarns mamma men jag tror inte att det är rosa fluffigt för någon hela tiden. Det är tufft att vara förälder och ibland känner man sig otillräcklig. Det är ok att känna sig otillräcklig då och då men det är ju även viktigt att känna sig tillräcklig för det mesta. Hoppas det känns bättre snart ! kram
Var ju likadant för mig förra vintern, det är arton månader mellan mina. Kunde inte lägga ifrån mig min minsta för hon skrek tills hon kräktes. Det värsta var att hon var hysterisk hos alla utom mig så även om det FANNS avlastning så dög inte den. När barnens pappa kom hem sent om kvällarna bara lämnade jag allt till honom och gick in i duschen och grät av frustration.
Vet faktiskt inte riktigt hur man löser en sådan här situation, jag led mest igenom den. För den går ju över. Men något skulle ju kunna vara att försöka odla fram ett specifikt nytt intresse hos Wilgot som blir bara ditt och hans, och som han sedan kan ägna sig åt när du behöver ägna dig åt LO?
Åh jag har absolut inga tips att ge egentligen så jag "bara" har ett barn, men bara det kan jag tycka är jobbigt emellanåt.
Men du är allt annat än sämst! Du är ju världens bästa som kämpar. Tänk så!
känner så igen mig i det du skriver.
Men vet du vad? du är en BRA mamma du är världs bäst! Du är bäst för dina barn och för dig själv.
Vet inte om jag har några bra tips eller ideer eller hur vi gör.
Men när Anna var liten så vägra hon sova själv. Gick ibland men inte ofta. Så blev att hänga i sjalen en hel del.
Att storebror är som dom är en omställning för dom. Från att vara ensam och i fullt fokus till att behöva dela sin mamma, det måste vara svårt och omtumlande..
Det jag försöker göra är att tanka alla bra stunder och tvinga mig själv att tänka på dom när det är som värst. Dom stunderna som är jobbiga och trista är ju tack och lov inte lika många som dom bra!
Kämpa på! Ett tu tre så går det bättre!
Jag undrar hur det blir när Olines lillsyskon kommer till världen jag med. Hoppas att det går bra! Såklart. Jag tycker att du gör det bra. Ibland räcker man inte till och så är det bara. Men jag förstår att det känns jobbigt. Och förhoppningsvis kommer den där "dagen" snart. Kram!
Det hör nog dessvärre till flerbarnsmammarollen att känna sig otillräcklig, men det blir nog lättare när Lo blir större också!
Ger ni Minifom? Min barnmorska sa att man ska ge ca 30 droppar per gång för att få effekt. Funkade för oss vid magknip!
Glöm aldrig att DU är den bästa mamman som finns för dina barn!
hihi ja de är bra å få sommar barn ;)
linus kom ju i juni och M hade vart pappa ledig sen i maj med vincent så sen tog han ut semestern så han va hemma nästan 3 månader =)
Jag har är ju inte flerbarns mamma men jag tror inte att det är rosa fluffigt för någon hela tiden. Det är tufft att vara förälder och ibland känner man sig otillräcklig. Det är ok att känna sig otillräcklig då och då men det är ju även viktigt att känna sig tillräcklig för det mesta. Hoppas det känns bättre snart ! kram
Jag har är ju inte flerbarns mamma men jag tror inte att det är rosa fluffigt för någon hela tiden. Det är tufft att vara förälder och ibland känner man sig otillräcklig. Det är ok att känna sig otillräcklig då och då men det är ju även viktigt att känna sig tillräcklig för det mesta. Hoppas det känns bättre snart ! kram
Rosa fluff, vad är de?
Nä här är kaos typ varje dag trots att barnen är 5 och snart 3 år, Elton är inne i en jobbig period då han är ledsen mkt och trött och grinar för typ allt, Nova är totalt döv och lyssnar inte på mig för fem öre…. så här är det också totalt kaos! Är lite glad att jag har ett jobb att gå till och på så vis får lite avlastning:)
<3
Hejsan! Vill börja med att tala om att du har 2väldigt söta barn!! Jag har själv 3 och är dessutom "dagmamma" till yrket :) Min sista son Hugo var till en början mjölkprotein allergiskt och innan vi klurat ut det så var det vääääldigt jobbigt!! Han var ledsen mycket…. Tycker ni borde kolla upp varför hon är så ledsen!? Och att storebror reagerar e ju inte så konstigt :) om ni föräldrar tycker det är jobbigt så kan man tänka att han tycker det är ännu jobbigare!? Hoppas det vänder snart!!! Kram på dig
Ush va jobbigt :( Inge kul med skrikiga barn, och du som har 2 dessutom!
här går de upp å ner men för de mesta går de bra men ja tror de va för ja slapp ta starten själv eftersom marcus va hemma 3 månader så kunde vi vänja oss som tvåbarnsföräldrar i lagom takt =)
men sen gillar jag att ha full fläkt så sitta stilla är inte min grej plus att Linus har vart väldigt lätt från dag 1 lite gnällig men de har alltid funkat bra mellan syskonen här hemma så ja har nog haft de väldigt lätt :)
Jag vill bara säga att jag ser upp till dig & andra som har fler än ett barn. Trots att jag har en väldigt lugn dotter som nästan aldrig skriker och sover mycketså tycker jag ibland att det kan vara svårt att få det att gå ihop vissa dagar. Ibland hinner man inte riktigt med det man vill/ska. Men det är nog bara så det är… Förhoppningsvis kommer du in i rollen som flerbarnsförälder när det gått ett tag! :)
Hos oss fungerar det ganska bra, men det beror nog på att William är så pass stor (4år) och sköter sig själv för det mesta. Men visst finns det stunder då allt känns jobbigt också..
Har tyvärr inga tips att komma med utan ville bara skicka ett par styrkekramar, du är så duktig och du kommer fixa det.
Blir lite orolig över det som väntar mig när lillebror kommer till världen.. Hoppas bara att Ajdi håller sig snäll och fin dom han är nu :)
Kram