Hur ska vi kunna överleva denna extrema 3års trots Wilgot är inne i? GÅR DET ENS? Han gör ALLT han inte får, HELA tiden. Han skriker, slåss, gnäller och irriterar dagarna i ända. Han är som den där lilla myggan som surrar kring huvudet på natten, SKIT JOBBIG. Han har fått för sig att det är helt okej att måla på båda väggarna och kroppen. Slänga mat på golvet och spotta i tallriken. Himla kul lek.. Det är fantastiskt roligt att putta lillasyster så hon faller i golvet och ännu roligare är det att nypa henne sådär extra hårt. Helst ska hon släpas över golvet. Smälla i dörrar och skrika JAG VILL INTE. Att lyssna, vad är det? Oavsett vad vi säger så säger/gör han tvärt emot. Dryg, kaxig och uppkäftig..En riktig liten RACKARE!
Hur länge sitter denna djävulskap i? Säg mig, inte är det så länge va? ;) Underbara 3års trots…
Exakt samma här hemma. Skönt att man inte är ensam , känns så ibland. Vill inte är typ de ända han säger nu.
söte :D
Ja till och börja med så kan du ju kanske låta bli att fota honom när han gjort något han inte får göra. Som att måla på hela kroppen. För då tror ju han att det är okej!
Brukar försöka intala mig att eftersom det är så illa nu så kommer tonåren gå som en dans ;) Sen om det funkar vet jag inte… haha..
William va också sån när han va i Wilgots ålder. Och det släppte väl mer när han var runt 4 år. Han är 5 nu och fortfarande trotsig men inte i samma bemärkelse längre. Nu är det Linus som kommer in i trotsen istället.
Buh:/ känner igen det allt för väl! Min lilla pojke blev helt som förbytt! Vi kände inte igen honom!! Värsta fasen varade i några månader. Han har precis börjat lugna sig, men det kan vända fort! Allt som allt har det väl varit 8-9 månader hittills, men vem vet han kanske bara laddar inför ett nytt race:P *håll ut*
Jag undrar också, jag går ihjäl o jag blir skogstokig emellanåt!!!! Särskilt pga sömnbrist & smärta är min stubin typ obefintlig….
Ujuj sicken testfarbror minsann =D
Fått höra att trygga barn trottsar mer… Klen tröst, men alltid något! :)
Här hemma har det gått upp och ner. Vissa dagar är han helt underbar och vissa dagar känner man inte igen honom alls. Men det går över, kanske lagom till 5 års trotset? :D
Oj. Jag lider med dig. Har själv varit där två gånger och vet hur jobbigt det är. Mina barn har varit till salu många gånger under åren som gått. Och jag vet att det inte är någon tröst i stridens hetta, men någonstans i bakhuvudet ska man ha med sig att det är bara trygga barn som trotsar. Ett otryggt barn vågar inte.
Och tro mig, det går över. Och helt plötsligt har man glömt bort hur jobbigt det var.
Det heter ju inte 3 årstrots för intet. Jag har genomgått detta med mina 3 barn, som är i varierande åldrar, och som därmed gjort att jag lyckats glömma bort hur slitigt det faktiskt var.
Det är ju en av de perioder där en viss frigörelse ligger bakom, man börjar ju bli stor. Det talar vi ju om för barnet. Samtidigt testas gränserna, hur långt kan jag gå och i kombination med att outvecklat konsekvenstänk så blir det ju ett maraton i test/tjat/gnäll/utbrott.
Vad som är viktigt, tycker ialla fall jag, är att vara just konsekvent med sina regler och ska man uttala ”straff” skall det vara realistiskt genomförbara.
Och om barnet inte är kontaktbart fär det skriker så då får man ibland helt enkelt ta tag i den skrikiga ungen och bara krama, hålla om tills han/hon lugnar ner sig. Sen kan man försöka prata.
Viktigt är väl att visa att man älskar sina barn vilkorslöst, men att man inte acceptarer och tolerar allt för det.
Och jag vill inte strö salt i såren, men ”små barn = små bekymmer”, jag har en tonåring hemma och det kan vara sju resor värre.
Lycka till med din fantastiskt söta ungar, och tack för en härlig blogg som inte bara skildrar söta barn, snygga inredningar utan även en verklig del av vardagen.
Peppar peppar så har inte Ebba haft någon trotsperiod ännu hoppas det inte kommer när hon blir tonåring för då låset vi nog in henne ;)
Haha! Förlåt men känner igen mig har exakt samma problem så då är jag inte ensam.
Kevin är likadan fast än så länge låter han lillasyster vara i med hon är så pass liten ännu, jag ställer samma fråga till mig själv flera ggr om varje dag när denna trotsen är över och just nu känns det som aldrig! ”/
Denna trotsen har håller på sen Mars månad och jag hoppas att den är snart slut..
Lycka till
Känner igen delar av det där!
Vi har en här hemma som också har kommit in i en rejäl 3 års trots. Det är inte alls roligt och man vet inte vad man ska göra för att få ungen att lyssna
Kram
Tokiga busgrabben ;-) Vet hur det är!
Tror Teodor också har kommit in i det där nu, lite fööör tidigt, han är ju bara 2 år och 4 månader, men det är verkligen att var arg och irriterad hela dagarna (jag är) och busa loss (dra av tapeten i sitt rum bland annat :-S) och göra tvärtemot och vara ”dum” hela dagarna (Teodor)..
När en trotsålder är över, börjar en annan, tänk sen när de blir tonåringar ;-)
åh fy. Det lät inget roligt. Han som verkat så himöa go och snäll mot Lo.
Wilmer är också hårdhänt mot Joline, men ger mest lite tjuvnyp eller tar alla saker som hon har och leker med.
3 års trots är skit jobbigt. Det har gått upp och ner i ett år. Ibland blir det bättre, och ibland värre igen… Men de där är säkert jätte olika,
Kram och fortsätt kämpa på och var konsekvent.
Har undrat detsamma länge, den här ”perioden” har pågått i 1,5 år här hemma nu och jag börjar smått ifrågasätta om den verkligen är en period…
Vi har samma problem här hemma, fast 2års trots… Alfons är totalt hopplös, oh ja lillebror får ta många smällar. Hittade 2 paket knäckta ägg på golvet idag bla..
Trotsen sitter i ett år ungefär beroende på unge.
Ha tålamod och andas för det är viktigt för dem att få visa vad dem egentligen känner :)
Ett år ungefär ;)
Ett tips som vi har här hemma är att plocka undan mobiler, laptop, tangentbord, pennor och sånt som du är rädd om. Jag plockade även undan hårda leksaker så fort han kastade omkring med dem som ett straff liksom. Sen fick han tillbaka den efter någon dag och så höll jag på så.
Jag har även satt hakar på dörrar vi har kvar i huset så när det smäller och har sig så ställer jag upp den och krokar på ;)
På sitt rum får han göra vad han vill kasta, slå sönder hålla på. För det är viktigt att få avreagera sig också men han kan gärna göra det på sitt rum då! :)
Haha, tror de blir värre i tonåren ;)
Usch! ;)
Jag kan ”glädja” dig med att vid fyra så är de inte heller roliga, eller vid fem – sex.. Då blir det ”lilla tonåren” och det är INTE roligt det heller kan jag lova!
Men de är faktiskt liiite lugnare en period däremellan! ;)