Idag har vart en sån dag då jag inte hunnit med mig själv för fem öre. Barnen har skrikit, surat och bråkat. Är det inte den ena så är det den andra om inte båda samtidigt. Ingenting står rätt till idag. Wilgot grät hela eftermiddagen, ville inte ens äta. Lo har gråtit hela dagen och ingenting duger. Jag är helt slut. Jag är så less på att behöva leva som ensamstående fast jag har världens finaste fästman. Jävla skit jobb, dra åt skogen. Så less på hans skittider. Jag vill inte ha det såhär…
Att inte kunna räcka till för BÅDA mina barn tar så jävla hårt på mig. Oftast så räcker jag till varje dag, men idag har jag vart så långt ifrån räcka till som det går. Hur fasiken ska man lära sig tackla sånt? Ibland har jag lust att bara ställa mig och skrika rätt ut, släppa allt och bara gå därifrån. Speciellt när en dag som denna kommer, då det är PISS hela dagen. Den enda lugna stunden jag fått idag var en stund på förmiddagen och en halvtimme på eftermiddagen men då har barnen vart vakna. Jag är helt slut. Har hostat mig igenom alla nätter och knappt fått sova. Har ingen ro att äta, orkar knappt dra hem vagnen från förskolan utan att tårarna ligger och kryper. Jag är slut.. Kroppen håller på att falla i sär. Jag känner inte igen mig själv. Svag, orkeslös och trött…Jag har inte ork nog för dagar som denna. Vart fan finner man ork? Ge tillbaka min glöd, min lust och min ork. Det är allt jag ber om.. så jag orkar med allt själv..
Jag behöver tid för mig själv, jag behöver tid för MITT. Jag vill kunna äta utan att få magknip för att jag stessar i mig maten. Jag vill kunna sitta i soffan utan en gråtandes Lo på armen. Jag vill kunna gå på toaletten utan att behöva stressas över situationen Jag vill inte dricka kallt kaffe varenda dag. Jag vill.. Ja det vill jag, jag vill så mycket. Får jag inte den lugn och ro jag behöver så går jag under. Känns som hela dagen blir förstörd och ovärd. Egentid för mig är så himla viktigt. Jag behöver bara få vara jag, jag behöver då ladda batterierna. Idag blev det inte som jag önskat. Efter en dag med känslor över att man inte räcker till så såg jag fram emot den tiden då barnen sover. Men det gick ju åt helvete rent ut sagt. Det är över 2 timmar tills pappa S kommer hem och Lo är inte glad om man säger så. Wilgot vaknar hela tiden och gråter och just nu önskar jag att jag kunde klona mig i 3. En denise för Wilgot, en för Lo och en för mig själv.
Inget illa menat mot mina barn, dom är världens finaste och jag älskar dom så det gör ont. Det är klart att vi haft några få fina stunder denna dag och det är tur det. Det är inte deras fel att det blir såhär. Jag skulle aldrig skylla på dom. Dom är det bästa som hänt mig så påstå inget annat. Men en mamma behöver få vara lite annat en mamma någongång. Man behöver få lite avlastning, jag är bara så jävla trött på att leva som ensamstående fast jag inte är det. Vissa dagar är tuffare än andra, andra värre än så. Idag är jag slut, less och trött på denna dag. Min dagliga dos av egentid får jag ta en annan dag. Andas in andas ut. Imorgon blir bättre ♥
ALL CRED till er alla som är ensamstående där ute. Jag förstår inte hur ni orkar. Men ni ska ha en stor eloge ATT ni gör det. ♥
Är egentid viktigt för er? Eller klarar ni er ändå?
Jag klarar mig utan egentid, men dagar som denna är det de enda jag längtar efter.. Att få känna lugnet..
Ett jävla SKIT inlägg som jag har sån lust att ta bort men jag struntar it. Ni får tåla lite annat.
Livet är ju inte alltid rosa fluff fluff. Jag behövde få ur mig det och vad är inte bättre än att skriva?
Många styrkekramar till dig! <3
Sådana dagar vill man bara dra täcket över huvudet och försvinna ett tag. Men vet du vad? Du är ingen dålig mamma för det! Du är den bästa mamman som finns för dina barn! Finns ingen bättre!
Men förstår hur du menar och sådana dagar har man tyvärr… :(
Egentid och egentid.. svårt begrepp det där… Har börjat träna lite nu och att komma bort två timmar i veckan och få tömma skallen helt är rätt skönt :)
Känner så väl igen mig i det du skriver och det är skit jobbigt att vara ensam om allting . När mina va små så jobbade deras pappa jättelånga dagar , han jobbade dessutom åt min syster så till henne ville jag inte klaga även om hon hörde hur trött och ledsen jag va .En riktigt jobbig tid. Och jag tror dom flesta mammor oavsett omständigheter känner av just ensamheten som förälder.
Men jag skickar massor av styrka till dig . Det blir bättre och då är det en grymt skön känsla att känna att man fixade det och att man är världens bästa mamma.
Kram
Här kommer lite pepp (några dgr för sent i brist av tid ;)). Du är jätteduktig. Även mammor och pappor behöver tid att återhämta sig. O visa dagar / perioder är tuffare än andra. Vi hade en "såndär" dag idag. Då var vi ändå två om ett barn (!). Håller med dig om att alla ensamstående där ute gör ett STORT arbete… så även du/ni. Stora kramar M!
skickar en styrkekram!
Sv: jaaaa du har helt rätt. tyvärr så var den mörkare i verkligheten, jag tyckte att den var så fin på bild med diskreta blommor. Men jag är nöjd ändå
Förstår dig, såklart att du ska skriva av dig om du känner att du vill. Det finns inga rätt eller fel i det där med egentid tror jag, man måste lyssna på varje individ och om han/hon behöver så behövs det. Om du känner att du behöver egentid så är det såklart viktigt! Jag är också sån, behöver en stund för mig själv på kvällarna; en stund att bara göra vad jag vill eller ingenting. Att sova eller surfa eller slappa. Det är egentid för mig. Kalla det vad man vill men jag tror alla behöver någon slags "återhämtningstid" liksom. Inte så konstigt om du känner dig pressad nu när mannen inte här hemma och du själv har hosta osv. Usch din stackare, låter tungt. Hoppas verkligen att du får tillbaka lite energi snart. KRAM Linda
Jag klarar mig utan egentid. :)
Jag har haft min tid innan jag fick barn.
Kram!
Förstår precis hur du känner. Vissa dagar är bara så jobbiga. Jag brukar trösta mig med att det inte är jobbigt varje dag men visst känner jag mig otillräcklig bitvis.
Sänder lite styrkekramar!! Önskar vi bodde närmare. då hade Phille och Wilgot kunnat leka och våra töser jollra ikapp :)
Det är tungt när man känner att man inte räcker till. När det bara är gnäll och tårar och man känner att även ens egna tår bränner bakom ögonlocken. Men efter regn kommer solsken och det är det som får en att orka de trotsiga dagarna..
Lider med dig!
Jag tror att alla föräldrar känner så som du beskriver ibland. Jag tror inte att det går att lära sig att vara okej. Är man en bra förälder så kan man kanske acceptera att det är så. Men att lära sig ta bort det dåliga samvetet tror jag inte går. Det går heller inte att sluta sträva efter att räcka till för alla. Det är en otroligt svår grej du skriver om och jag tror inte att det finns några rätta eller fel svar.
Hoppas det är bättre idag!
Kram
Kämpa på! Tycker du är så stark som fixar två barn nästan på egen hand. Håller verkligen tummarna för att din sambo hittar ett bättre jobb så det blir lättare för er. Massa styrkekramar! Underbara barn du har förresten :)
Amen till det! allt är inte rosa fluff alltid =/ Jag hade en sån dag igår, bölade när sambon kom hem! Förvisso bara en styck Elsa men också en nyopererad vovva, båda var helt förtvivlade hela dan, fick i mig en skorpa på stående fot, hann inte duscha mm…. ISH! Tur denna dagen börjat bättre =) Styrkekram från mig!
Jag älskar din blogg, du vågar skriva det som många av oss inte gör. Nämligen sanningen att livet som mamma faktiskt inte alltid är en dans på rosor.
Hoppas idag blir bättre!
Jag känner verkligen med dig, även om jag själv bara har ett barn än så länge. Egentid ÄR viktigt för att man ska kunna orka och en hel dag med skrik och gnäll tär även på den starkaste.
Egentligen är det här inlägget inget att "gilla" men jag tycker att det är så jävla bra av dig att visa att man faktiskt KAN och FÅR känna så här! Jag tycker att det göms undan i dom flesta bloggarna och alla verkar leva i rosa fluff dagarna i ända. Men verkligheten är ju snarare det som står i det här inlägget, och det är en sanning som alla borde ta del av.
Hoppas att du tar igen lite energi snart <3 Kram på dig
jag förstår att det känns jobbigt! har haft några få dagar som varit riktigt jobbiga. när liam inte slutat gråta oavett vad jag gjort. då vill man gå under. och då har jag ändå bara ett barn! du är så himla stark och duktig ska du veta
åh, förstår vad du menar! Jag har ETT barn och känner som typ du, tänk hur det skulle vara med två då.. att vara en mamma är det finaste som finns men INTE lätt! :) kraam
Egentid är väl kanske inte det viktigaste för mig. men det borde kanske vara det?! Ja menar om man inte tar hand om sig själv först och främst, så orkar man ju tillslut inget.
Dock så känner ja väl att egentid klarar jag utan. Men däremot avlastning är något jag värdesätter högt. jag förstår att du inte orkar. ja hade oxå en sån dag igår, men då va mannen min hemma. däremot så va han ju tvungen å jobba. freja gnällde hela dan, theo gnällde, skällde och va som en tornado. själv hade ja huvudvärk hela dan. å sen mat å tvättstuga på d. å mannen vart magsjuk å jaa……………….
det är inte lätt alltså. va jobbar mannen din med?
nu ska ja sätta fart här. freja sover, mannen är halvvaken, theo kollar på karlsson på taket, så ja ska ut med hunden är planen iaf..
Hoppas det blir en bättre dag för dig idag!
krams
Förstår dig precis!!! Jag är i exakt samma sits. När dessa dagar kommer känns de som man håller på att gå under…. Jag brukar i dessa tillfällen bara sätta mig ner på golvet och ha en unge på varje sida. Bara sitta inte säga ett ord.. Ha en hand på den lilles mage och den andre i knäet. På något konstigt sätt brukar barnen sluta vara ledsna/gnälliga mm. Precis som om de tycker de är konstigt att mamma inte säger något?? Då kan min dotter (snart 2 år) ibland fråga – e de mamma? Mamma trött säger jag.
De är ett liiiiitet tips. Försök bara stäng av tre sekunder. Ta lite energi genom att bara blunda till och tänk på ett bra minne.
Skulle inget funka, vilket är HELT normalt så får man bara helt enkelt finna sig i att de är en, ursäkta, PISSDAG! Hoppas att dagen efter blir bättre…
Styrke kramar från en annan " halvt ensamstående mamma" ;)
Jag lider med dig! Trots att jag har en sambo som kommer hem vid fyra varje dag är alltid dom jobbigaste stunderna då han inte är hemma. Du är strong som gör detta, fixar detta! Glöm inte bort att ge dig själv den boosten varje dag! Bamse kram härifrån
Jag känner igen mig i precis allt du skriver allt är juh inte en dans på rosor sen behöver man en egen tid nån gång.. Jag kan känna lika daant rätt ofta då kommer alla tårar och man vill självklart bara gå därifrån och skrika och så tycker man synd om sig själv och det är helt normalt för en mamma.. Man vill ha kaffet varmt då man ska dricka det inte hinna fixa ordning en kopp sen så står den tills det inte går att dricka och stressa i duschen varje dag nee huva känner igen de dära helt och hållet alla behöver egentid helt klaart bara få sätat sig ner i lugn och ro bara läsa en bok tex.. Ha en bra dag fina du<!!
oh nej, livet är inte bara rosa fluff fluff och ALLA upplever sånahär dagar, det är bara det att nästan INGEN vågar eller vill skriva om det. Ungefär som om det vore något konstigt?!
Vad har din sambo för jobb och arbetstider? Ni vet väl att man får vara hemma samtidigt för samma barn, nytt från i år från FK. Kanske vore något, just för att vara hemma båda två en stund. Det ska min sambo göra när vår bebis kommer. TOPPEN tycker jag! Den möjligheten hade man ju inte när Moa föddes 2010.
Egentid är SÅ vitkigt för mig. Hallå, jag är liksom inte bara mamma – utan jag är också en egen person som behöver ladda batterierna emellanåt. Både för mig själv och med min sambo, man behöver egentid!
Kan du inte få lite egentid då? Under en dag eller en helg? Din sambo kan väl ta barnen, eller kan ni inte lämna dom till farmor/mormor över en natt? Det finns ju oftast lite möjligheter, för att få den där egentiden.
Förstår dig precis, finns vissa dagar när jag bara har lust att slänga ut Embla från balkongen och då är hon bara ett barn! Har jättesvårt att tänka mig hur det då skulle vara med två! Men det jobbigaste är nog det dåliga samvetet som kommer efteråt, när man känner sig som världens sämsta mamma.
Tycker du gör helt rätt i att skriva vad du känner, livet är faktiskt inte bara fluff fluff som du säger och jag tror många mammor kan känna igen sig i detta.
Styrkekram till dig!
Fina, fina, fina du! Som jag känner igen mig. Du är dock duktig på att hålla humöret uppe ändå tycker jag. Jag skrev sådana där inlägg dagligen när Elian var mindre.
Det enda jag kan säga är att jag FÖRSTÅR, men håll ut… för det kommer bli bättre OCH lättare.
Du är duktig! KRAM!
Fina du, man får ha sådana dagar, det är helt ok! Och du det blir bättre man får ivarje fall gå på toa ifred…och mer egentid blir det också tro mig! Ang röda stjärten har du provat inotyolsalva bästa salvan finns på apoteket.kramar i massor/Diana
Du borde inte ta bort inlägget.
Tycker du bara är "modig" som skriver vad du känner & att man faktiskt kan känna sig nerslagen som mamma.
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Det finns bra och dåliga dagar, fast för mig är det bra och dåliga kvällar. Oftast så är Wilma jätte ledsen på eftermiddagen tills sent på kvällen. Och det gör så ont i mig att jag inte hinner med Leo då, just precis när han ska nattas och ofta får han ligga själv i sängen eller så får han somna till en skrikandes Wilma. Det är inte lätt ibland, speciellt inte när man känner sig som en ensamstående men man är två (min man jobbar tvåskift). Jag beundrar också de som är ensamstående, att de orkar!
Jag hoppas ni får en bättre dag idag! Och att du kanske hinner med lite egentid för dig själv. För även om det kanske är 30 minuter eller mer så betyder det så mycket om man bara får vara…
Kram!
Det skulle lika gärna kunnat vara jag själv som skrev denna texten. Hade en liknande dag igår. Kände att jag inte räckte till för mina barn. Sen har min stora varit hemma från dagis i en vecka nu och det märks tydligt på humöret, han klättrar nästan på väggarna. Såna dagar är inte roliga.
Egentid är jätte viktigt för mig och det är absolut inget jag får dåligt samvete över. Ibland behöver man bara får vara sig själv och inte mamma, bara ha sig själv att tänka på!
känner igen känslan.. min karl jobbar borta mån morg -to em då han kommer hem.. vissa dagar blir det bara för mycket.
Egentiden som du beskriver, dvs det mest vardagliga, är viktigt för mig. Bara få äta i lugn och ro, gå på toaletten utan gap och skrik osv.
Jag sitter inte i samma situation, då jag har två lite större barn. 2år och 6år gamla. Men jag förstår din känsla. Och du? Skriv vad du vill! Jag tror att många känner lättnad av att läsa äkta blogginlägg där man får se att även andra lever normala liv där det inte bara är rosa cupcakes och glitter.
Ta hand om dig!
Nu vill jag inte låta som en jävla idiot, men tyvärr är det så att ha barn. Jag har tätt mellan mina barn med, och när de var små var det ett jävla liv. Men där hade jag bra tålamod, det är värre nu när de fattar & gör en jävla massa bus ändå!
Egentid vet jag inte vad det är egentligen, är jag inte på jobbet (och det räknar jag INTE som egentid) har jag alltid barnen omkring mig! Idag är det t ex jag som vabbar…
Min syrra däremot har VÄRSTA tänkbara humöret, hon lämnar bort barnen x antal ggr till sina svärföräldrar i veckan ( de är penionärer..) Det förstår jag mig inte på! men alla är vi ju olika.-. Hoppas att det är en bättre dag idag då!
Detta är första gången som jag kommenterar hos dig, men nu kände jag att du behövde lite stöd och uppmuntran!
Jag förstår hur du känner dig och det skulle kunna vara jag som skrivit ditt inlägg, i alla fall för 2 år sedan. Då var jag i din sits (men min man jobbade normala tider) Idag är mina barn 4,5 & 2,5 och visst kan det vara tufft emellanår men det är rena himmelriket mot hur vissa dagar kunde te sig när barnen var så små som dina. Mina barn har båda haft kolik, mjölproteinallergi och mycket magknip dag som natt. Detta har inneburit massvis av gråt från både barnen och mig. Jag var dåligt på att ta mig egentid och kände skuldkänslor så fort jag var ifrån barnen. Detta resulterade i en lättare deppression när minsta pojken var 6 månader och jag totalkraschade in i den berömda "väggen". Jag fick prata ut med psykolog som fick mig att ta egentid, jag fick tvinga mig själv att göra det.
Så mitt råd till dig är – ta dig egentid! Det är superviktigt om man ska orka och för att man ska ta hand om sig själv. Du är ung och stark, men man klarar inte av hur mycket som helst själv. Be om avlastning från släktingar/vänner om det finns möjlighet till det. Ta en promenad, lyssna på bra musik eller åk till ett ställe där du finner ro för dig själv och andas för en stund. Att känna som du gör är otroligt vanligt, känn ingen skuld för det utan ta mod till dig och lyssna på vad ditt hjärta säger till dig! En glad mamma som får egentid om hon behöver det är en så mycket bättre mamma! Stor kram till dig och hoppas att du får en bättre dag idag! //Anna
Jag har kännt mig såhär i drygt en vecka, det är sjukt jobbigt. Man är trött som ett as och man kan börja böla precis när som helst. I natt har jag inte sovit ens en halvtimme. Hoppas det går över. Du är inte ensam! :)
har själv två barn med 18 mån mellanrum, visst är det hemskt ibland när allt går emot en men man har inte mkt till val. man får bita ihop och fixa det, men nej man får inte egentid varje dag. men helger är underbara.
Tycker det är jättebra att du delar med dig! Är trött på allt fluff överallt. Jag får grym prestationsångest av sånt och då har jag bara ett barn. Är jätteimponerad av er som är hemma med flera och ensamstående – ja, det är otroligt!
Ang. egentid. Tror det är jätteviktigt. Bara kortare pauser gör underverk tycker jag!
Imorgon blir en bra dag! Kram till dig!
Egentid är viktigt för alla människor. Man behöver vara ensam då och då för att kunna orka med vardagen och allt vad den innebär. Men när botten är nådd efter riktiga "downdagar" brukar ju det mesta gå åt det positiva hållet igen.
Kram på dig, hoppas allt känns bättre nu!
Vissa dagar är skittuffa!! När dagen är över känns det som man, trots att man jobbat superhårt, inte räckt till för ngt av barnen.
Idag har min lilla haft 40 graders feber, den större har trotsat och jag var själv, det är inte kul, jag vet hur du känner. Och ja. Man behöver egentid. Ska få egentid. Annars orkar man inte. Man behöver få äta ngn måltid om dagen i lugn och ro. Man behöver få ta en dusch utan stress. Man behöver få kissa utan att ha två barn med sig in i badrummet!! Men det blir bättre ju äldre de blir ( tror och hoppas jag och verkar det som iaf)
Stor kram!!
Känner igen det där med att känna sig som ensamstående fast man inte är det egentligen! Min karl sover i lastbilen hela veckorna för att det blir så dyrt att pendla varje dag. :(
Hoppas morgondagen blir bättre! Styrkekramar :)
Åh gumman, vad jag önskar att jag hade kunnat hjälpa dig. Jag tycker det är fullt upp med en vilding emellanåt. Du ska absolut inte känna något dåligt samvete, du är ingen bläckfisk och en människas kropp orkar inte hur mycket som helst.
Men du har faktiskt fel i att du inte räcker till. Du är ju där, även om du har svårt att hålla ihop dig själv…så har du ju ändå gett barnen det de behöver. W behöver inte roas till det yttersta varje dag…och jag kan lova dig att ingen av dina två små hjärtan har ens en fiber i sin kropp som skulle känna sig försummad av dig.
Man har skitdagar, och det ska man inte ta på sig med skam.
Jag hoppas att du får sova inatt iaf….
Massa kramar…
Förstår din frustration. Man vet att alla dagar inte är lika jobbiga men när man är mitt uppe i det är det svårt att se det positiva. Påminn dig själv om att du faktiskt gör allt du kan för att dina barn ska ha det bra! Vad jobbar din sambo med?
Helt rätt, ut med det! Livet har upp och ned-sidor, och det får man tåla i en blogg som handlar om vardagslivet.
styrkekramar till dig! Jag förstår vad du menar, och då har jag ändå bara en liten busunge. Att bara få vara sig själv en stund, slappna av och slippa ha jour 24h om dygnet, det måste man! Om det så bara är att få sitta på toa i 5 min, eller titta på favoritprogrammet på play eller vila en stund, det behövs! jag vet inte vart jag vill komma, vill bara säga att jag förstår dig, och jag hoppas du får en bättre dag imorgon.
Ta hand om dig!
kram
För vissa innebär egentid att få vara ensamma och göra sina egna grejer… för mig är egentiden som jag behöver just nu en stund om dagen då jag får göra det jag vill utan att samtidigt ha ett vakande öga på Kitty. Min man kommer oftast hem vid 18-tiden så jag brukar få ett par timmar varje kväll då jag kan ägna mig åt mitt. Så sjukt skönt! Vet inte om jag hade pallat annars! Förstår inte alls hur folk gör när de har 2 barn!
Egen tid är superviktigt! Än mer sånna dagar som går skit.
Nu har jag bara ett barn än, men en pappa som jobbar 30 mil bort hela veckorna. Och även jobbar mycket på helgerna (fast då tar han med sonen till farmor och farfar) så jag får avlastning. Men på veckorna är det jobbigt, och det får vara jobbigt.
Jag blir så less på den här hysterin om att man ska vara en superMAMMA, man får inte inte orka, man får inte vilja bara vara sig själv och för sig själv! Och att skaffa barnvakt för något är nästan förbjudet!
Men för att vara en bra mamma måste man få vara för sig själv. Min räddning vart min syster som barn vakt och jag fick komma iväg och träna 3 gånger i veckan, det va guld värt. Nu är jag på skolan och har två studiedagar hemma då sonen får vara på dagis hela dagen och det är min räddning just nu för att orka med allt.
Finns det ingen i din närhet som kan komma över och passa barnen en stund så du får vila?
Lite avlastning en timme för att ladda batterierna!
Skickar dig en jätte kram och massa ork (även om det kanske inte hjälper, men jag vet hur jobbigt det är med ett barn, kan inte ens föreställa mig hur det blir med två)
Åh, hoppas, hoppas att morgondagen blir bättre för er!
Egentid är mycket viktigt för mig. Då Adela mest är ledsen så glömmer jag bort allt, jag glömmer bort att äta och dricka och jag blir stressad och ibland har jag bara lust att lägga mig i snön och bara skrika och gråta. Och ändå är det bara en unge. Sambon jobbar tre-skift och nätterna är nog värst. Jag sover alldeles förlite, blir arg direkt och tål ingenting. Tyvärr slappnar jag av på ett mycket dåligt sätt när Adela somnat för natten – jag röker. Det är dåligt, men jag slappnar av och samlar på mig kraft. När vi besöker våra föräldrar så får vi ju avlastning, mycket välbehövande, då de nästan slåss om vem som ska bära och gosa med Adela. Våra föräldrar är guld-värda.
Gud vad jag känner igen mig.. Dock har jag bara ett barn. Men jag har en man som driver eget och även när han är hemma så sitter han och jobbar. Och jag vill inget annat än att han skall "hjälpa" mig med Vega. Men jobben går före, måste ju ha in pengar. Så det är tufft att ha både nätterna, dagarna och kvällarna med Vega, plus ta hand om tre andra tonåringar och hemmet.
Så jag förstår precis hur du känner dig… känner lika! =(
Kram på dig fina och håll ut… Håller tummarna för att din morgondag blir bättre.
Egentid är JÄTTEVIKTIGT för mig, men har insett att jag inte kan begära det längre =(
Känner igen det där med att inte räcka till, att önska att man kunde dela sig på två. Och att få egen tid är guld värt!!
Jag hoppas att du snart finner lite egentid som du kan ägna åt dig och ingen annan! Tror det är jätteviktigt, speciellt om man ska orka finnas till för två små barn. Och som du säger, livet är inte rosa fluff fluff, och därför är det bara bra att du skriver av dig lite på bloggen – för det är nog fler än du som känner såhär ibland! Lycka till!!
hoppas du får dej en bra natt och vaknar med ny energi imorgon! jag känner också sådär, ibland behöver jag bara VARA.. själv. för att ladda om lixom. men det har mycket med mina psykdomar att göra, förstår inte riktigt vad jag gett mej in på med snart TVÅ ongar då den jag har redan är rätt duktig på att driva mej till vansinne i tid och otid ;P
jag beundrar också ensamstående, som ORKAR hela tiden dygnet runt alldeles själva. jag beundrar även tvilling(eller fler)mammor! var får dom all sin mentala styrka och ork ifrån? TELL ME YOUR SECRET! haha
Jag känner igen mig i mycket av det du skriver och livet med barn är absolut annat än bara rosa fluff. Vissa dagar är värre än de andra. Det bästa är att det kommer bättre dagar och man kan med stolthet se på sig själv att man faktiskt klarat av de värsta stunderna. Egentid ÄR viktigt. Jag har avsatt varje kväll för mig själv. Jag är ju ensamstående med två barn och jag ser guldläge så fort barnen sover. Men sen måste man släppa vissa måsten och ett tips är att dela upp saker att göra dag för dag, allt måste inte ske på en gång. Allt måste inte vara på ett bestämt vis och vardagen fungerar olika i alla familjer. Min äldsta dotter väljer kläder själv, hjälper med städningen(även om det bara är att para ihop strumpor från tvätten) och jag struntar i om det blir galet och fel ibland. Jag är helt övertygad om att du räcker till, även om det inte alltid känns så, man finner sina knep till slut.
Hejsan!
Har läst din blogg en tid nu & jag gillar den! Har me två små barn, 2,5år och snart 5 mån..min sambo arbetar eftermiddag/kväll så jag är helt själv med båda barnen då. Jag förstår dej, det är inte alltid en dans på rosor..men det kommer bättre dagar! Så, skickar en styrkekram till dej..det är hemskt när man känner att man inte räcker till! Hoppas lilltjejens mage blir bättre snart! Kram
Jag är ensamstående, fast bara med ett barn då! ;p Och så bor jag ju hemma hos min mamma fortfarande, så får en del hjälp därifrån, så jag räknas nog inte riktigt som ensamstående, haha. :) Men kan tänka mig hur jobbigt det skulle vara med två barn själv.. :(
Kämpa på fina ni! vad jobbar pappa S med?
Usch så tråkigt :( Självklart är egentid superviktigt, ALLA behöver egentid, speciellt mammor och pappor som har fullt upp. Kramar
Men gumman.. Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt för att få dig att känna dig bättre! Men alla tankar till dig <3 Du är så himlans duktig och en så stor förebild! De är jobbigt, de är inåthelvete jobbigt ibland. Då kan jag inte ens föreställa mig med en bebis som har ont i magen till och från! Jag verkligen försöker ställa mig in på noll sömn.
MEN, sen har jag de lättare.. På de viset att jag faktiskt FÅR avlastning av Simon under vissa helger <3
och de får ju inte du, jag hoppas verkligen att ni kan ordna med Staffans jobb så ni kan ändra lite tider… Såhär kan ni ju inte ha det? :(
Massa Kramar! <3
Jag förstår precis hur du känner. Och jag lider med dig, mig själv och alla andra som har det så.
Hela min graviditet med Lilleman var ett rent helvete. Min sambo var ALDRIG där och var sällanoch aldrig hemma. Jag hade två barn utanför magen och som sagt ett i. Det gick så långt att jag kände att det är lika bra jag drar, det är lika bra att jag söker egen lägenhet för hans jobb var plats 1.¨
Dock slutade han jobbet i samband med Lillemans ankomst, vi kom närmre varandra igen..
Nu är dock jobbtiderna fortfarande på tok för långa men det är 10000 gånger bättre än det var förra året.
Jag orkar pga min tid på crosstrainern varannan kväll, hemma i vårt v-rum. Hade det inte varit för den hade jag nog rymt. Skämt osido men jag vet faktiskt ärligt talat inte hur jag hade palla det. Man måste få en frizon någonstans. Som du skrev, man måste få vara sig själv i bland och inte bara mamma.
Många kramar till dig.
Jag förstår precis hur du känner. Och jag lider med dig, mig själv och alla andra som har det så.
Hela min graviditet med Lilleman var ett rent helvete. Min sambo var ALDRIG där och var sällanoch aldrig hemma. Jag hade två barn utanför magen och som sagt ett i. Det gick så långt att jag kände att det är lika bra jag drar, det är lika bra att jag söker egen lägenhet för hans jobb var plats 1.¨
Dock slutade han jobbet i samband med Lillemans ankomst, vi kom närmre varandra igen..
Nu är dock jobbtiderna fortfarande på tok för långa men det är 10000 gånger bättre än det var förra året.
Jag orkar pga min tid på crosstrainern varannan kväll, hemma i vårt v-rum. Hade det inte varit för den hade jag nog rymt. Skämt osido men jag vet faktiskt ärligt talat inte hur jag hade palla det. Man måste få en frizon någonstans. Som du skrev, man måste få vara sig själv i bland och inte bara mamma.
Många kramar till dig.
vad jobbigt för dig! Hopplöst med såna dagar och då har jag ju "bara" ett barn.
Jag har nästan aldrig egentid, men det är nåt jag själv valt. Men när jag väl har det så tycker jag faktiskt är skönt, så jag tror det behövs ibland.
Hoppas det är glada barn imorgon! Många kramar
Förstår precis vad du menar och hur du haft det idag, sådana dagar klarar man sig utan!! Jag är ensamstående med två döttrar (2,5 år och 4,5mån ) egentid existerar inte för mig (kommer knappt ihåg vem jag är när jag inte 'är mamma') försöker ta vara på de små 'pauser' som blir när stora tjejjen är på dagis och lillfis sover… Läsa nån tidning, kolla bloggar eller bara stänga av hjärnan och zappa tv. Värst är när orken tar slut, trotsen tar över och de väcker varandra på nätterna… Jag brukar stanna upp, räkna till tio och seja till mejsjälv att allt blir bättre! Hoppas er dag blir bättre imorgon, än den var idag ;) styrkekram
Jag har så många gånger tänkt samma sak som du. Hur orkar ensamstående mammor?
Det är klart att du ska få skriva av dig, du hjälper så många andra genom ditt skrivande! Man känner att man inte är ensam om att har det jobbigt ibland.
Hoppas morgondagen blir bättre för dig!
Egentid behövs! Jag tappar all energi, ork och lust annars… Ja ensamstående ska en stor eloge! Herregud och vara själv fy…
Hoppas du får en bra dag imorgon med glada barn! Och att Los rodnad gått ner! Har haft några tuffa dagar med vår kille och han är bara en! :P Känner att jag inte räcker till för honom ibland…Men idag vaknade han efter en god natts sömn och vart på toppenhumör och gett sin mamma många kramar och pussar!
Massor med styrkekramar!
Usch låter jobbigt! Vet inte om jag har når bra råd men kan ibland känna likadant trots att jag bara har en trotsig tvååring. Har du någon som kan ta Lo en stund medans W är på förskolan? 1 timmaårminstonde för att hinna duscha i lugn och ro eller läsa 1 tidning?! Man kommer tillbaka som en bättre och mer harmonisk mamma :)
Eller bestäm en dag när sambon är hemma så går du ut ensam på promenad ell liknande.
Styrkekram till dig!!!!
Åh så jobbigt!
Får inte jag min egentid VARJE dag blir jag världens tjurskalle som ingen vill ha att göra med =P
Eftersom jag är ensamstående så har jag klart mig att leva med att inte få någon egen tid. Men absolut finns de gångerna jag är så less och bara längtar efter egen tid, det räcker med en dusch eller få äta middag ifred utan att behöva ha ett barn som hänger på ens arm! :)
Jag tycker du är riktigt stark och otroligt duktig med dina barn, fortsätt kämpa! :)
Hoppas du får en toppen morgondag!
Men du, är det inte dags att ta sig och träffa en läkare om det är så att du inte får ihop energi i kroppen? För så ska det ju inte vara. Nog för att barn kan vara förjäkliga vissa dagar och visst att man kan vara trött, men du behöver kanske mer energi i dig på ett eller annat sätt?
Och jag hatar när bloggar bara är rosa lull-lull så för mig blir du bara lite mänsklig..;)
Men kära du.. Du har all rätt att känna så här.
Ibland känns det som man inte räcker till, inget konstigt med det.
Har du ingen mormor/farmor (eller nån annan) till barnen som kan komma och ta ut dom på tex en långpromenad så du kan få vila/duscha/skita/äta.. eller vad du nu vill ??
Nu har jag ju "bara" ett barn men egentid behöver varje levande människa tror jag. Min egentid är oftast när jag går och tränar.. Antingen om min sambo är hemma eller om mamma kommer och passar Älva en stund. Sen är ju veckans storhandling en form av egentid för mej med.. Oj vad långe jag kan gå och titta bland hyllorna :)
Hoppas du får sova i natt.
Kram på dej.
När jag började läsa var min första tanke "vart är pappan i huset?", sen såg jag. Vilket skit jobb, känns inte alls kul. Jag HATAR när Stoffe kommer hem 1,5h senare när han tränar efter jobbet, förstår att du tycker det är jobbigt med en HEL eftermiddag och kväll med båda barnen. Speciellt när de inte är på bästa humören. Har du ingen som kan hjälpa dig lite? Mamma, pappa, syskon, vän? Som kanske kan ta med Wilgot ut i lekparken, eller hjälpa dig med maten, bara komma och avlasta lite?
jag har min mamma, hon kommer ut lite då och då och bara är här. En extra hand. Hade aldrig orkat utan henne..
Hoppas imorgon blir bättre! Styrkekramar
åh Denise ! jag förstår dig , det är KLART att du vill ha tid för dig själv .. alla behöver det ! Jag har min älskade William , men självklart känner jag att vissa dagar då inget går som det ska , vill man ha tid för sig själv , bara sjunka ner i soffan & tänka på annat .. självklart älskar du dina barn <3 men jag förstår dig att du behöver denna lilla ensam tid .. jag tycker du är grym som gör det ändå ,d u gör det för dina små <3 kram på er
Åh, jag känner så väl igen mig i det du skriver, jag har också såna dagar och det är ruskigt jobbigt. Det är tur att man har så många fina tillfällen med sina små hjärtan som väger upp allt det tunga även om det ibland är svårt att se ljuset… Kramar