an awesome life about me

Idag är ingen bra dag. Inte någonstans.

Mitt ena ben är ur funktion idag. Varje steg jag tar är en plåga. Det känns som om någon trycker in en kniv i mitt bäcken när jag försöker att lyfta benet. Att inte kunna gå när man har en 2åring hemma är inte det lättaste. Han blir frustread och förbannad över att jag måste sitta ner. Jag är världens tråkigaste mamma enligt honom. Han uttrycker sig genom att kasta diverse saker på mig, att slå mig och göra mig illa. Jag försöker förklara för honom att man absolut inte får göra så. Förstår han? Nej.. han gör det igen…och igen. Sätter honom i sitt lilla hörn (time-out hörnet) och berättar varför han sitter där. Han blir ledsen vilket är bevis på att han förstår. Efter en stund säger jag att det är okej att komma och säga förlåt. Jag får en kram och en puss. Efter 10 minuter har han glömt bort att han vart ledsen och vips så får jag tv-kontrollen i huvudet för att jag sitter i soffan. Varje gång påminns jag över hur tråkig jag är. Varje gång så ökar frustrationen inombords att jag faktiskt inte orkar så mycket som jag vill. Jag är verkligen sämst.

Jag är så trött på denna foglossning. Ni anar inte. Att inte orka underhålla min son är så otroligt jobbigt. Jag vill orka mig ut på en promenad. Eller åtminstone till parken. Jag vill leka tafatt och busa. Jag vill kunna lyfta upp honom, snurra runt och höra hans skratt. Jag vill kunna leka på hans villkor, inte mina. Jag vill inte vara någon surmamma som tvingas förklara för honom att man inte får slåss, att man inte får kasta saker på mamma, att man faktiskt inte får göra illa mamma. Jag vill bara orka ge min son den stimulans han behöver. Hans beteende beror enbart på att han har tråkigt. Vems fel är det? Jo mitt….Just idag är jag världens sämsta mamma.

I allt detta är jag beodrad till att vila, ligga ner.

Nej denna dag är inte en bra dag. Jag vill bara att det ska bli kväll. Förlåt, men det är så. Imorgon ska lillhjärtat få gå till förskolan och leka av sig och det är precis vad han behöver, så även jag. Förhoppningsvis så kanske jag får känna mig lite mer omtyckt. Lite mer världens bästa mamma. Kanske får jag vila upp bäckenet så jag åtminstone kan ställa mig upp utan att vrida mig i smärta.

Förlåt Wilgot. Förhoppningsvis dröjer det inte så länge till mamma orkar leka fullt ut igen ♥ Mamma älskar dig mest i hela världen.

Idag skulle jag börjat mitt nya jobb med utbildning & praktik. Men så blev det inte. Istället sitter jag här och försöka acceptera att min kropp inte orkar. Kände mig lagom misslyckad när jag var tvungen att berätta för nya chefen att jag tyvärr inte kommer kunna jobba förens efter mammaledigheten. Att jag kommer bli sjukskriven på heltid och att jag inte kommer kunna gå utbildningen. Jag vet att sjukskrivningen har sin orsak. Men det är så jäkla svårt att acceptera att man faktiskt inte kan. Nåväl…vad är en bal på slottet.

Ni får faktiskt stå ut med dessa klagomål idag. Det är inte tipptopp varje dag.