Vad är det värsta ni vet som provocerar er till tusen? Vad är det som får er att se rött och får er att vilja dra av er håret?Berätta, låt mig höra era historier! Tänkte själv svara på denna fråga i ett inlägg, något jag upplevt allt för många gånger tyvärr! Det absolut värsta jag vet!!
Kanske din historia hamnar i mitt inlägg också!
Förlåt för världens sämsta uppdatering idag men har vart så förbannat trött och upptagen. Orkade faktiskt inte ta upp datorn idag. Får bli imorgon! Ska på ett spännande möte imorgon också. Kanske leder det till något, hoho! Tjäna lite mer kosing är aldrig fel (:
Imorgon presenterar jag vinnaren, LOVAR! En fet jävla awesome kram till er.
Jag blir jätteprovocerad av de kvinnoförtryckande makter och utövare som nedvärderar, våldför sig på och särskilt försvarar sig själva som överlägsna kvinnor. Alla de som håller dessa om ryggen och skyller på att män inte har hjärna nog att tänka reflektivt när testosteronet rusar och alla tjejer som spelar dem i händerna och tycker det är så charmigt när redan småpojkar kan avfärdas enligt boys will be boys-tänket. Fy så verklighetsfrånvänt!
Jag blir sjukt arg om någon går på mina barn.
Mitt minsta barn är född med en ”missbildning” dvs. Vid örat så har hon en lite hudflik som sticker ut. Ser ut som en utåtstående leverfläck, men den är hudfärgad.
Min sambos systers man drev om den första gången han träffade henne. Då var hon bara några veckor.
Jag blev så arg. Vem är han att döma mina barn? Dom som jag har skapat och som är så små och oskydliga?!
Morr för såna folk som ge sig på barnen helt enkelt
Något som provocerar mig är människor som tror att de är bättre/mer värda än andra. För att de kanske har mer pengar, mer framgångsrika eller liknande. Sådana människor driver mig till vansinnig.
Det finns otroligt mycket som irriterar mig och jag snetänder på två röda. Nu efter fyra månader som mamma är det mestadels angående min dotter, människor ska lägga sig i hur man skakar flaskan, hur man klär på, VAD man klär på, vad deras barn kan jämte mot mitt och ändå skiljer de flera månader mellan dem, haha. Men så lär det väl alltid vara som förälder men min hjärna kokar över.
Jag som ofrivilligt barnlös (har försökt bli gravid i 2 år) blir äckligt provocerad av människor som säger att jag kommer bli gravid bara jag slappnar av, bara jag slutar tänka på barn! Det är bara människor med okunskap som vräker ur sig sådana saker. Då skulle man ju, om man skall se det från dessa människors logik, kunna använda tänkandet som preventivmedel för man blir ju inte gravid om man tänker på det… Am I right?
Jag läser till förskollärare (termin fem) och stör mig något så otroligt mycket på att man efter 15 år fortfarande benämner förskola som dagis, både privat och i media.. Samt personer som man stöder på ställer konstiga frågor när de får reda på mitt framtida yrke; ”varför läser du tre och ett halvt år för att vara barnvakt?” eller ”jaha, du tycker om att byta blöjor du”..