Vad gör man om man inte lyckas på sin trotsiga 2.5åring att lyssna och vara snäll mot lillasyster?
Jo man lurar ungen att arga tanten kommer och nyper han i öronen om han inte lyssnar på mamma och pappa.
Wilgot har sedan en period börjat bli väldigt hårdhänt mot sin lillasyster. Så fort vi säger ”försiktigt” eller ”nej” så gör han det han gjorde ännu hårdare och gärna 3 gånger. Han tycker det är helt okej att drämma till lillasyster i ansiktet bara sådär. Han har dessutom blivit världens trotsunge jämtemot oss, framför allt mig. Så efter många olika försök att få honom att förstå att man inte får göra dittan eller dattan (vi har hållt på i ett år med diverse metoder) så försökte vi med arga tanten. Något som bara kom upp i hjärnan sådär. När mina syskon var små så var det arga grannen som kom om dom inte lyssnade.
Så hur gick det då?
Så fort vi säger nej eller försiktigt så säger Wilgot ”kommer aaaanten” och slutar genast upp med alla dumheter. Ibland säger han det innan vi hinner säga till honom. Han har blivit världens ängel och jag skämtar inte. Alla ”alfons åbergs” fasoner vid läggdags är som bortblåsta och detta med att inte ta ett nej finns inte längre. Inget mer trams från den där godingen inte!
Tänk vad en arg tant kan åstakomma. Det roligaste är att han inte ens vet vad en tant är haha.
Det roligaste är när han tycker att vi gör ajabaja, ex när Lo släpper sina leksaker på golvet då han tycker att dom ska leka. Då säger han ”ajabaja Lo, kommer anten och nype i öjonen. Inte okej Lo, ajabaja”
På något sätt känns det inte som någon jättebra idé att skrämma en 2-3 åring om att det kommer komma en arg tant och göra illa honom om han inte gör som ni säger… Dels att ni hotar med en ”arg tant” och att arga tanten dessutom ska nypa honom… Känns bara jättedumt.
Ååh, hahhaa.. arga tanten kör vi också med. :)
Det funkar! ;) än så länge…
De började med att mamma sa de åt henne i en affär, för hon bara sprang runt och lyssnade inte alls på vad vi sa. :)
Första dagen passerad med arga tanten här hemma – men han tar det inte på allvar. "Ajja tanta" säger han o flinar typ… han fattar nog inte att tanten är ARG , haha :D
Jag är ingen barnpsykolog så jag ska väl inte uttala mig. Jag minns när jag var i treårsåldern (minns vad jag hade för pyamas och har sett den sen så jag vet att jag var liten) och blev hotad med att en arg gubbe skulle komma om jag var olydig. Det kom aldrig nån arg gubbe i samband med att jag trotsat vilket gjorde att jag var livrädd nästan jämt för att gubben skulle komma. Jag minns tydligt vilken klump jag hade i magen av rädsla.
Haha, jag dör va söt han är på bilden! Ser förtvivlad ut, plutten <3 Men jag tycker det var ett bra sätt ni kommit på! Jag menar man måste ju nästan luras ibland!!
Usch så jobbigt att han är trotsig! Hoppas att det fortsätter att fungera med arga tanten tills han kommer förbi den här trotsperioden! Krya på dig! kram
Haha.. Så smart!
Kanske är så man skulle börja säga här hemma för att få lite lugn och ro.. Nackdelen är att jag har ju två äldre oxå som garanterat skulle börja ställa en massa frågor och så är de kört.. ;)
Skönt för er dock! =)
Kramar
Ska försöka spara det knepet till nästa trotsperiod!
Haha det måste jag testa på min buse när han trotsar som värst;)
du har fått en utmaning i min blogg =)
hoppas du vill göra den <3
http://www.melissasprinsar.com/2012/05/utmanad.html
Kram
Var nyligen på en föreläsning om 2,5 års trotts. Att hota eller muta är aldrig en bra eller långvarig lösning. För det första har hoten ofta inte med saken att göra, han lär sig inte att det är fel att slåss, bara att en läskig tant kommer. Och kanske gör det honom rädd i framtiden . MEN som mamma till en 3 åring vet kag även att man är desperat ibland ;)
Jag tycker att det låter lite läskigt, som att han är skrämd till lydnad. Och inte bara av rädsla för mamma och pappa utan en arg tant som finns överallt.
Kom ihåg, lydnad ska komma av egen vilja, skrämmer man barn till den kommer de bara göra tvärtom när man vänder ryggen till. Gör han saker som kan skada honom eller Lo, ta honom från situationen och förklara.
Den allra bästa metoden är "positive reinforcment" vad det nu heter på svenska. Det förändrar beteende så himla snabbt. Så fort du ser honom göra något snällt mot Lo, uppmärksamma hur snällt det var och kanske till och med ge honom en kram. Positivitet ändrar beteende mycket snabbare än straff.
Hoppas du inte tar det på fel sätt, försöker vara konstruktiv.
Men gud… detta va precis vad jag behövde… Rasmus är precis sådär mot Jonathan… imorgon är det jag som testar Arga Tanten <3
Hahaha! Men fyfan vilken gullig unge :D Han ser bra rädd ut för arga tanten ;)
Hm.. Det kanske man skulle prova..
Har det väldigt tufft med storebror just nu och vet inte riktigt hur jag ska tackla det.. :(
Haha, va gulligt! Skönt att det fungerar då. Även om det kanske inte håller i sig för evigt :)
haha, vilken gullig kommentar. SÖtnosen!
Vi har också kört med en liknande, fast "snubben".
Och det fungerade också bra :)
Men nu kör vi med stjärntavla istället. Är man duktig å snäll åker man upp på stegen, är man elak eller gör dumheter åker man ner.
När man kommit upp till 5, så får man en överraskning.
Kan säga att han blir helt förstörd när han åker ner, så den fungerar verkligen =)
Kram
haha åååh, vilken sötnos !
Haha, man kanske skulle prova det där :)
Hahahaha, det kan vara bra ibland att ta till lite hot om andra arga typer. Polisen kan man ta till om man inte vill ha säkerhetsbälte t ex. Fast kanske inte som farlig typ, mer som den som är sträng och som bestämmer.
Haha! Goa unge :)
Men gud SÅ söt!!! =)
haha va gulligt! Skönt att hitta nåt som funkar! Hoppas det håller i sig, så ni slipper klä ut er till arga tanten sen =)
lillan har ju inget lillasyskon än, men de där horibla perioderna kommer och går.. Jag tycker det är som en protest mot en själv för att man ägnat för lite kvalitetstid.. ofta kommer dem efter det varit mkt förändringar, mkt jobb, mkt farande, eller något sånt för vår del. SÅ jag brukar backa bandet och ta mig extra tid i lugn och ro med henne, det brukar hjälpa en DEL iaf.. Hoppas det kan hjäpa er också kram
hej! jag har läst din blogg nu någon månad men aldrig kommenterat så nu ska jag ta och kommentera tänkte jag. det jag vill säga att du är så stark, du klarar av två små barn när du har en depression och du kämpar verkligen. och att du nu ska göra en bröstförstoring som så många verkar vara emot här på din blogg gör dig ännu bättre tycker jag, du står upp för vad du vill och det är helt rätt av dig. jag tycker verkligen du ska göra en bröstförstoring om du vill. ingen annan ska lägga sig i det. trist nog vill folk lägga sig i lite för mycket ibland.
sen vill jag säga är att dina barn är fruktansvärt fina. dom är så himla söta och man blir ju bara förälskad i deras ögon och kinder. och du tar jättejätte fina bilder!
ta hand om dig och din familj nu :)