Orden är tomma. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, vad jag vill skriva. Jag är inne i någon skit period igen. Mår dåligt, stressad, trött, orkeslös, ångestfylld. Ja allt som kommer med dessa dippar.
Jag är så trött på att det vänder från en dag till en annan. Kan må hur bra som helst för att sedan nästa dag dala ner. Hela jag förändras, det är så läskigt. Hur mycket jag än vill så kommer jag inte ur det.
Självklart ligger jag och analyserar VARFÖR jag får såhär. Varför reagerar kroppen, finns det något samband? Jag har ingen aning. Jag äter max dos på min medicin, jag sover, äter och tränar numera. Är det p-pillerna? Är det medicinen som slutar fungera? Jobbar jag dör mkt? Roar jag mig för lite? VAD FAN ÄR DET FÖR FEL?!
Allt jag vill är att må bra, att leva mitt liv utan att behöva ha någon som tar över min kropp och styr den. Jag vill slippa bli helt utmattad över att behöva dölja mitt mående. För det gör jag. Barnen ska inte behöva se och jobbet ska inte behöva se.
Jag vill vara lycklig som jag är, varje dag.
Snälla du, försvinn!!
Kära du. Jag vet hur kämpigt det är med depressioner då jag har egen erfarenhet av en kronsik sådan och många andra psykiska problem och långa perioder på sjukhus. Men det går att ta sig ur det, det lovar jag dig!
Vill skicka massor med kramar till dig och jag håller mina tummar för att Wilgot blir frisk snart. <3
borderline-problematik?
Jag har detta, en lindrigare variant då. allt behöver inte vara extremt som det skrivs om på nätet. Men mina känslor är huller om buller. kan vara glad för att en kvart senare var deppig och sen som vanligt igen nästa dag.
mina dippar är kopplade väldigt mkt till mina känslor om mej själv. ett starkt självhat och dåligt självförtroende gör att jag inte kan ta kritik bra och tolkar allt som kritik riktat till mej personligen. Som att min sambo säger något om en annan person men jag är övertygad om att det är mej han menar egentligen. Eller om han säger typ lite skojsamt: hur såg hon ut då? så tänkrt jag att jag ser ju fan så mkt värre ut än henne, han måste äklas av mej..
När jag dalar eller dippar som jag säger så är det så svårt att styra måendet. Jag blir helt förändrad, tappar glädjen, blir tyst och får svårt att prata eller visa känslor. Blir som en zombie. fryser till liksom och får svårt att ta mej an saker. som tur är så går ju perioderna över snabbt, men dem återkommer hela tiden..
har också medicin som jag tycker hjälper bra.
När jag åt medicin så fick jag biverkningar som liknade depression. Jag beslutade mig för att minska dosen och började må bättre. Det du känner kan alltså vara biverkningar av medicinen. Prova att minska :)
De där hade kunna varit jag som skrivit.
Exakt sådär är de för mig med. De bara vänder, på ett ögonblick!
Så jäkla less!!!!!
De brukar ju kunna vara p-piller. Jag åt neovletta eller vad dom heter förut och dom blev jag deprimerad av. Så jag sluta ät dom.
De gick över…
Men efter typ 4 år är de tillbaka.
Stackare. Det kan ju kanske vara p-piller som spelar ett spratt. Prova att sluta med dom ett tag och se om du känner dig bättre? Kram på dig
Jag är lite likadan , lite allt eller inget typen :) . Antingen kör jag 200 % och allt är jättebra eller också jag i botten . Jag har fått medicin mot pmds ( pms *100 ) Kanske det hänger ihop med hormoner för dig med . Värt att tänka på .
Och försök fokusera på dina bra dagar och låt dom dåliga rinna av dig . Du är stark tjejen och klarar detta . Och dina barn ser sin mamma som dom älskar så tänk inte för mycket på det även om jag absolut förstår dig .
Kram kram
Kämpa på! Kram
Jag minns vilket helvete det var att leva med depression, så jag sänder dig massvis med styrka. Kram