an awesome life about me

Förlossningsberättelse – När lilla Lo kom till världen.

Min förlossning med Lo är en endaste stor chock. Bearbetar den fortfarande och har än svårt att förstå allt som hänt. Jag är så SJUKT stolt över mig själv, att jag var så stark trodde jag aldrig. Jag är glad att allt slutade bra till slut, lilla Lo var mer än välmående och det är huvudsaken. Har ni några frågor så fråga på. Läs och försök njut.

01:00 Sammandragningarna börjar stråla ut mot sidorna. Ligger i sängen och försöker sova.

02:00 Lägger mig i soffan istället och kollar till klockan varje gång en sammandragning kommer. Lyckas slumra till några gånger men vaknar till utav sammandragningarna. 10 minuter mellan dom flesta.  Efter 1 timme ger jag upp och sätter mig vid datorn istället. Nu börjar det känns i ryggen och inte bara i sidorna.

03:33 Postar ett inlägg om läget. Än har jag inte fått känslan om att det är på G. Sammandragningarna är ”onda” men inte ”värk onda” men nu sitter dom i ryggen. Kollar i denna veva hur sammandragningarna kommer, det gör jag med en värktimer på internet. Väldigt oregelbundet, allt från var 5de minut till var 8de.

04:00 Reser mig upp och går ut i köket för att ta fram bröd ur frysen, jag är hungrig. Går och kissar i vanlig ordning. När jag sedan står och kollar mig i spegeln så känner jag ett svagt plopp och jag blir alldeles blöt. Vattnet går någon minut efter 04.

Helt skakis så väcker jag Staffan och talar om att vattnet gått. Ber honom ta fram numret till förlossningen. Står och försöker organisera vad som behövs göras nu. Det enda jag har i huvudet är min barnmorskas ord ”Går vattnet så kommer barnet att komma” men försöker lugna mig själv med att jag inte har några värkar än.

04:07 ringer jag mamma och ber henne komma hit då vattnet har gått och vi planerar att åka in.

04:11 ringer jag förlossningen. Jag talar om att vattnet gått men att jag inte har några starka värkar. Berättar att jag haft sammandragningar som gjort lite små ont under natten, kommit var 10de minut, ibland mer, ibland mindre. Vi pratar om att det gick snabbt förra gången. Hon frågar om vi vill komma in nu eller vänta på värkarna. Vi vill in nu talar jag om. Vi packar iordning det sista. Jag känner hur tätare sammandragningarna kommer och hur trycket nedtill ökar. Börjar känna mig stressad och ber Staffan ringa taxi trots att mamma inte kommit än.

I denna veva ökar allt enormt. Från ingenting till allt på en gång, står nu med krystvärkar i hallen.
Paniken tar över, jag är stressad och väldigt orolig. Jag vet att nu behövs mental stryka.

Mamma ringer och talar om att hon står utanför porten. Taxin ringer och säger att han är framme. Vi tar med allt vi packat och går ut. I hissen säger jag ”Detta kommer sluta illa, för nu kommer hon”. Jag kniper allt vad jag har, på något vänster så lyckas jag ta mig till taxin och klä in sätet i påsar och handdukar.

04:32
Vi sitter nu i taxin och krystvärkarna tar över min kropp. Detta går inte tänker jag. Sitter helt blixtstilla och kniper allt vad jag har. Jag klarar inte av mer, jag måste krysta. Vi ringer 112 och pratar med dom. Att möta en ambulans tar längre tid än att åka med taxi in. Taxin ökar farten på order och kör nu mot rött. 112 är kvar i telefon och dom har kontakt med förlossningen. Taxichauffören frågar hela tiden hur det går för mig, han är
väldigt rädd om sina säten haha. Han säger åt mig att ”Du klarar detta, vi ska klara detta” ”Nu är vi nära, kom igen du är stark”. Han får mig faktiskt att skratta lite smått trots allt. Jag försöker hela tiden att andas och behöver verkligen gå in i mig själv. Lo är verkligen på väg ut. Jag är nu väldigt rädd. Jag tänker hela tiden att jag ska klara detta, jag är stark nog. För varje värk ökar trycket,  mer vatten kommer ut och paniken tar över mer och mer.Det blir allt svårare att försöka kväva krystvärkarna och hela tiden får jag känslan om att hon kommer komma ut i bilen. Trycket är nu enormt och krystvärkarna kommer varannan minut. Jag är nu helt inne i mig själv. Personen i telefonen på 112 informerar förlossningen vart vi är och när vi kommer fram. Sista värken i bilen var hemsk. Kände hur huvudet började spänna mot huden. Men likt alla andra värkar knep jag.

04:46
Vi fram till förlossningen. Ute står mina barnmorskor beredda med en säng. Jag känner här en enorm lättnad. Jag känner även en sån stolthet, jag klara det! Dom frågar om jag kommer upp i sängen själv. Självklart svarar jag och hoppar upp. ”Hon kommer NU” säger jag. Dom springer in med mig i all världens fart.

Ska precis börja krysta när jag ser att Staffan är kvar vid taxin och inser att jag inte kan krysta än. Så jag kniper åter igen. ”Pappan måste vara med” säger jag. Dom skrattar åt min kommentar och berömmer mig enormt samtidigt som dom springer med sängen. Dom talar om för en kollega att gå ner och öppna åt Staffan och fortsätter att springa. Vi åker in i en förlossningssal. Dom tar av mig skor och byxor. Jag kämpar med att inte krysta.

04:49
”Nu kommer pappa” är allt jag hör och jag ser Staffan komma in i rummet. Jag kan nu äntligen krysta efter 30 minuters knipande. Jag krystar och samtidigt så säger jag åt Staffan att fota. ”Kolla så att det är rätt inställningar!!” Barnmorskorna skrattar åt min kommentar.

Jag tar en paus i krystandet då jag känner att jag håller på att spricka. Minns att jag inte fick göra det med Wilgot så jag passade på. Här tar dom av mig min jacka som fortfarande är på. Nästa värk så fortsätter jag krysta samtidigt som den ena barnmorskan forstätter att ta av mig jackan. Det gör ont, jag skriker lite smått, håller emot med händerna men fortsätter krysta.

04:51
Vår lilla Lo föds och jag får upp henne på mitt bröst. Hon är så vacker, precis som sin bror. Jag har svårt att förstå vad som hänt. Hon skriker lite lätt för att sedan ligga helt lugn i min famn. Nu känner jag en sån lättnad jag aldrig känt förut. Vi hann, tack vare min inre styrka. Jag är så lycklig.

Dom hjälper mig av med mina kläder som fortfarande är på, tjocktröja & linne. Trycker på min mage så att moderkakan kommer ut. Undersöker mig om jag spruckit då jag påpekar att det kändes som jag sprack väldigt mycket. En liten reva var allt lilla Lo hade åstakommit. Inga stygn behövdes. Dom öser på med komplimanger, berömmer mig till tusen. Att hålla igen krystvärkar i 30 minuter är egentligen helt omöjligt. Vi njuter av synen av vår vackra dotter. Får in vår frukostbricka och blir lämnande för egentid. Lo tog bröstet med en gång, jag åt upp varenda lite smula. Hann ju aldrig äta hemma.

Efter någon timma så kommer dom in igen. Väger och mäter vår lilla tjej, 3185g och 49 cm. Vi gör allt det där man brukar göra innan barnet kommer ut och sedan sätter dom på oss band. Jag får smärtstillande för eftervärkarna, går upp och kissar och återgår sedan till min fina nyfödda dotter. Jag och Staffan pratar om det som hänt, båda två är lika chockade men det börjar lägga sig nu. Vi hann in och bebis mådde hur bra som helst, det var huvudsaken. Vi var nu 2barnsföräldrar. Världens stoltaste föräldrar!



Jag är så himla lycklig, vet ni det? ♥

Detta var förlossningen. Det kommer en till berättelse om tiden på BB samt en ”egna tankar” om förlossningen. Håll ut ♥ Kram

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Isabell - mamma till Embla

    Oj vad jag känner igen mig i din förlossningsberättelse, känns nästan lite "skönt" att någon annan också vart med om samma sak. Jag fick också krystvärkar hemma, min kille körde i 220 in till förlossningen och jag "hann" vara där i 20 minuter innan våran lilla tjej kom.
    Som du skriver så handlar det verkligen om mental styrka för att försöka knipa när man egentligen bara vill krysta är fruktansvärt.
    Starkt jobbat av dig!

  2. Theresé

    åhh… vilken berättelse, sitter här med tårar i ögonen!! så himla tur att du var så pass stark och orkade hålla emot värkarna! så fin eran lilla sessa är!! Nu känns det som att man klarar rätt mycket!! hoppas våran förlossning går likafort ;) Kraam på er!

  3. Paulina

    Oh herre guuuud! Jag måste bara säga att jag beundrar dig som FAN och måste tacka dig för att dela med dig av förlossningen med både bilder och så bra sammansatta ord. Jag är nu gravid med min första i vecka 35+2 och är så himla nyfiken och suger åt mig av alla förlossningsberättelser som en svamp! Kan inte fatta hur superdupersnygg du är under förlossningen heller! Ser inte ett dugg sliten ut, beror kanske på att förlossningen inte tog lång tid alls men att knipa igen i 30 minuter måste vara jääävligt ansträngande! Jag är verkligen helt imponerad, av allt! Tack ännu en gång!

    PS. Lilla Lo är suuuuuuuperfin!!!

  4. Tina

    Otroligt. Vilken styrka du visar!! Känner mig nu både rädd och förväntansfull inför framtida syskon till vår son då jag efter förlossningen med honom fick höra från barnmorskan att nästa barn kommer det gå ännu fortare med så då måste du komma in vid första värken… Hon är underbart söt eran Lo i alla fall! Fint namn!

  5. Angelica

    man blir helt tagen när man läser. vilken kämpe du är! så grymt duktig och modig. vilken tur att det gick bra!
    din dotter är superfin, en liten sockerdocka :)kram

  6. helen

    Oj vilken förlossning, jag har själv bf med andra barnet om 48 dagar så nu blir jag lite rädd när vi har 11 mil in till förlossningen och det förmodligen kommer vara väldigt halt och massa snö i januari. skönt att allting gick bra och att du lyckades hinna fram! :)

  7. Emma

    Grymt imponerad av din viljestyrka!
    När man vill något tillräckligt mycket kan man uppnå något omöjligt. Du är ett levande bevis :)
    Bra jobbat!! :)

  8. Louise

    Åh fyy vad henskt, tur att du hann in!! Grattis till din dotter, jättefin är hon! Har du skrivit nån förlossningsberättelse från när din son föddes?

  9. Cissi

    Har tagit mig 3 gånger att ta mig igenom hela förlossningsberättelsen eftersom tårarna börjat rinna så hela tiden.. Du är en riktig superwomen!

  10. Maria - mamma till Liam ☆

    åh vad roligt att få ta del av er upplevelse!
    lite komiskt, mina värkar började också klockan 01 och så gick vattnet 04. men sen gick det inte lika fort som för er utan han kom ut 08.07. men det var ju väldigt fort för en förstföderska så jag är lite nervös för hur det kommer gå i framtiden :p men det får man ta då.

    vilken styrka du har som lyckades hålla tillbaka så länge! hon är jättefin också.
    gillar även bilderna med storebror i inläggen ovan :)

  11. Anonym

    Så otroligt starkt av dig! Tårarna rinner och rinner
    jag blir så rörd av din berättelse, mycket för att jag själv har haft två super snabba förlossningar. Den äldsta Albin tog 3 timmar och jag hade krystvärkar 40min innan jag ens fick börja krysta när vi satt i bilen 3min innan sjukhuset så startade de. Min dotter Ella tog 2 timmar att föda. En hemmaförlossning är något jag verkligen är rädd för.
    Grattis till det lilla miraklet och att du FAKTISKT trots allt han in till BB starkt gjort

  12. Em - Mamma till Malva & Tvillingar i Magen.

    Oj, vad långsamt det gick för dig din stackare! TYP INTE! Helt galet vad fantastisk & stark du är människa, jag hade nog inte kunnat knipa så länge! Det hade blivit en taxibebis för min del :P & förresten är du oförskämt snygg till & med när du just fött barn – var är rättvisan i det? :o

    Grattis för sjuttioelfte gången, hon är ett litet underverk & du är fab!

  13. Emma Viklund

    Men fy så tårarna rinner… LYCKA :´D Och så vacker hon är, eran lilla Lo! Superfint!
    Härligt att allt gick så bra, fast allt gick så pass fort och allt!

    STOR KRAM

  14. Anna

    Jäklar va duktigt och vilken tur att ni hann in till förlossningen! tyckte jag var duktig som knep i typ 5 min haha men jag måste bara fråga kan det inte vara farlig att knipa för länge?

  15. Cazandra

    Herregud vad duktig du är. Så stark!
    Inte för att jag känner dig men kände mig så fruktansvärt stolt över dig och hur du tog den situationen!
    Satt och små grät för att det va så otroligt rörande!
    Hur du klarade av det är heroiskt! <3
    Jag hoppas ni får det underbart med lilla Lo och Willgot.

    Ett stort grattis till en underbart fin tjej och gratti till en underbart duktig och stark mamma!

  16. Lina

    Du kan verkligen vara stolt över dig själv Denise! Vilken berättelse! Jag blir jätte imponerad. Kan inte ens föreställa mig hur det måste vara när det går så himla snabbt. Men du klarade det ju galant! :) Men förstår om du blev lite rädd, med all rätt. Det skulle jag ha blivit.

    Sen måste jag också berömma dig för din fina lilla tjej, det gjorde ni bra! Och namnet Lo är verkligen jätte fint. Ta nu hand om varandra och ha en mysig kväll!

  17. mosan

    jag känner att jag bara gapar och ryser!
    BRA GJORT denise!!! tänk de stackarna som har värkar i dygn (en vecka) utan att bebis vill komma ut… du har lite väl åt andra hållet :P men du hann in och det är det viktiga! åter stort grattis!

  18. Josefin - Melwins mamma

    Åh här sitter jag med rinnande tårar, och vill överösa dig med komplimanger. DU är ju helt jäkla otrolig. Och hon är ju så himla fin! Alla bilder är ju helt fantastiska ja fick gåshud på hela kroppen.. Äntligen är hon här, nu är ni fyra.. Alla grattis från mig och Melwin.. Åh ja finner inga ord.. GUUUUD vad fin hon är.

  19. hanna b

    Oj, glömde skriva att hon är så sjukt fin! Man ser att hon är en riktig pudding fastän hon är helt nyfödd, dom är ju alltid lite mosiga då. ;)

  20. hanna b

    Det här är ju helt galet! Att det kan gå så fort! Gu vad duktig du är som klarade av det! Ändå magiskt hur mycket man klarar när det hettar till. ;) Jättekul läsning! Jag kan ju själv bara drömma om en snabb förlossning. Men varje upplevelse är ju fantastiskt i sig oavsett. Det här är ju verkligen lite kul att berätta för Lo när hon är större. :) KRAM OCH GRATTIS! :)

  21. Sofie

    Åh, jag gråter när jag läser detta. Kanske dock beror lite på alla hormoner i mig samt att det bara är någon dag kvar för mig att gå igenom samma sak…
    Beundrar dig och din vilja, beslutsamhet o mod att klara detta! För det måste varit lite kaotiskt?!
    All lycka till er o njut nu!
    Kram sofie

  22. Tessan

    Jätte fina kort, vilken lycka.

    Minns känslan när man får upp bebisen på bröstet. Min förlossning tog 96 timmar från första värken till han var ute, jobbigt värre men jag hade ingen smärtlindring eller lustgas i allafall så jag är riktigt stolt över mig själv :-)

  23. Sanna

    Vilken upplevelse, fick tårar i ögonen utav att läsa den för bara utav att se alla bilder och allt får mig att minnas tillbaka till min dotters förlossning och vilken känsla de är att få upp sitt barn på bröstet.

    Kram Sanna

  24. Emma

    Åh, ja jag kan förstår det :)
    Greta kommer vara runt 3-4 år tippar jag på när hon får syskon. Hoppas på stor syskonkärlek då.

    Ser fram emot att läsa mer om er första tid tillsammans.

  25. Madde

    Ja det var riktigt häftigt men skadad som man är så rotade jag efter deras kamera så dom skulle få bilder när vi precis kommer fram. ;)
    Men bilder fick dom. :D

    Ja var verkligen helt sjukt tog 7 minuter från vällingby till sös. :S
    Men hade vi blivit stoppade så hade fasiken poliserna fått tagit emot barnet på plats. ;)
    Innan vi ens kommer in till solna så skriker hon att hon känner huvudet så sjuk upplevelse faktiskt. Men samtidigt så häftigt men absolut inget jag behöver vara med om någon mer gång. :P
    Kram.

  26. Emma

    Ja, smält på :)
    Jag är så imponerad, och stolt fast jag inte känner dig haha.
    Wilgot kommer bli världens bästa storbror :)

    Glöm inte att berömma dig själv mycket!

  27. Jessica ♥ Mamma till Alicia ♥

    Va roligt att du delar med dig! :) Kul att läsa!

    Läskigt att det gick så snabbt, men du va ju grymt duktig som klara knipa så länge :) Och Lo är så fin så! Tänkte inte på det när du skrev vikt och längd innan men Alicia vägde också 3185g och var 49cm när hon föddes haha :P

    Grattis igen finaste familjen :D Kramar <3

  28. Emma

    Denise. DU ÄR OTROLIGT STARK!!! Sådan inre styrka och kraft kan jag inte föreställa mig. Så underbart att allt gick bra till slut. Er dotter är otroligt vacker.

    Ta dig tid att tänka över förlossningen och bearbeta ordentligt så du kan minnas den med glädje.
    Jag skulle aldrig klara av att vara så stark som du är.

    Grattis till lillasyster Lo <3

  29. tessan

    Det låter som vår förlossning :D förutom att vi körde själva och att vattnet gick i bilen. Men dom kom ut med säng till mig också och sprang in i ett rum, av med byxorna och ut :D Helt otroligt att det kan gå sååå fort! Grattis igen :)

  30. Madde

    Åh jag älskar förlossningsberättelser. :D
    Jätte grattis igen. :)

    Det roliga är att när jag läser det här VET jag hur fort jag körde med min kompis som senare födde i min bil precis utanför förlossningen.
    Helt sjukt vad fort det kan gå.
    Tack och lov att det inte var rusningstrafik för er heller. :D

    kramar.

  31. Patricia, Wiljas mamma & lillasyster i magen.

    Denise! Jag sitter här helt ställd <3 Vilken otrolig upplevelse, vilken fantastisk historia! Vilken otrolig kämpe du är! Hon är så otroligt fin Denise! Stort Grattis till ER alla!

    De va som du sa, de gick snabbt! nästan för snabbt <3
    Några få timmar från att allt 'började' och tills du trodde de va på riktigt… Helt makalöst!

    Ett himlans stort grattis igen till er fina fina familj. Massa Kramar! <3

  32. Johanna

    Ojojoj vilken häftig berättelse! Galet var fort det gick och vad stark du var som lyckades hålla igen, imponerande! Grattis till er nyblivande tvåbarns föräldrar, hon är så makalöst söt!

  33. L

    Seriöst, du är t o m. SJUKT snygg när du föder barn…..! Vad är det här?! Folk brukar ju se ut som halvdöda zombisar men inte du, du ser ut som ett snyggare exemplar av världens snyggaste kvinna. Helt sjukt! :)

    Helt fantastisk förlossningsberättelse också! Lycka till med allt :)

stats