I måndags började jag en medicinökning och som alltid så kommer mitt andra jag på besök efter några dagar. Arg, trött, orkeslös, förbannad, rastlös, oroad och fylld av ångest. Jag vet att det bara varar ett par dagar till men FAN SÅ JÄVLA VÄRDELÖST DET ÄR! Det är så sjukt äckligt hur man kan förändras sådär på några dagar. Att någon tar över min kropp, styr mig på nästan alla vis. Får mig att fräsa och vara arg, som snabbt växlar till sorg, ångest. Hur jag kan bli så sjukligt trött men samtidigt inte kunna sitta still för att det kryper i hela kroppen. Alla måsten som bara växer och utmattar mig totalt. Suck…Samvetet, det dåliga samvetet. Tyngden i bröstet..
Snälla, låt det passera fort. Låt mig få vara mig någon jävla gång :( Sista ökningen..kämpa Denise
Det blir snart bättre för dig, jag lovar! <3
Usch jag lider verkligen med dig du underbara människa!!! Jag började läsa din blogg tidigare ikväll och jag känner såååååå mycke med dig! Att vissa människor tillåter sig själva att skriva de ruggiga saker dom gör ska du Endast stärkas utav…Jag har stundtals under en massa år själv levt med svåra deppresioner, jag har 2 hundar och stundtals så va de så kämpigt för mig att gå ut med dom då ångesten va ett stort faktum…Jag har alltid höjt många till skyarna som lever med detta och tillome klarar av ett familjeliv…DU gör det och du gör det förbaskat tillsammans med mannen i ditt liv…för de kan vem som helst se på era barn…även en blind ;) Fortsätt kämpa och sluta aldrig va ditt otroligt fantastiska Du!!! En ny läsare har du numera!!! Åh vet du vad som är sjukt i vårt samhälle…att de fattas så mycke kunskap, förståelse och ödmjukhet inför just de som du går igenom nu och de som en gång…under 4 år va Mitt vardagliga liv…Well jag antar att jag kort å gott bara ville säga ”hej…jag tror gärnet på dig och du har en ny cyber vän* Natti nanen och massa styrke kramar till Dig!!!!!
You can do this! Vet precis hur jäkligt det känns.. Massa kramar